Sida 188
ur sistnämnda skrift har blifvit oss meddelad i form af citat hos andra författare, och då nära nog alla dessa återfinnas i den genom Kenyon bekantgjorda skriften (hvilken saknar såväl titel och författarenamn som början och slut) låg det nära till hands att i denna igenkänna Aristoteles' Athenaion politeia. Fyndet väckte naturligtvis stort uppseende inom den lärda verlden och framkallade inom kort en rikhaltig literatur, hvarvid stor meningsskiljaktighet gjorde sig gällande beträffande skriftens aristoteliska ursprung. Rimligtvis synes det dock icke kunna betviflas, att skriften i alla händelser är densamma som under den klassiska forntiden allmänt betraktades och citerades såsom A:s skrift om Athens statsförfattning, likasom icke häller att den, äfven om den icke skulle vara nedskrifven af A. sjelf, dock utgått från hans skola och således är till sitt innehåll aristotelisk. Skriften sönderfaller i två hufvuddelar, en historisk och en systematisk. Den förra börjar i det stympade skick vi nu ega den med ett omnämnande af den Kylonska sammansvärjningen (se Kylon) eller, rättare sagdt, efterspelet till denna och meddelar sedan en historisk öfversigt af alla vigtigare förändringar i Athens statslif ända till A:s egen tid, hvarvid mycken uppmärksamhet egnas åt de ledande männens personliga ingripande. Många öfverraskande upplysningar meddelas här, hvilka delvis komplettera, men delvis äfven väsentligen rubba hittills gällande åsigter. Så t. ex. befinnes den s. k. Solonska klassindelningen (se Solon, sp. 59) härröra från en vida äldre tid, om också de fyra förmögenhetsklasserna blifvit af Solon närmare bestämda såväl med afseende på taxeringsbelopp som på medborgerlig kompetens. Det af 400 eller, noggrannare, 401 ledamöter bestående rådet, hvilket likaledes med stöd af förut tillgängliga källor betraktades såsom en skapelse af Solon, uppgifves såsom inrättadt redan af Drakon, hvilken äfven säges hafva utsträckt de statsborgerliga rättigheterna, inklusive valbarhet till åtskilliga statsämbeten, till den tredje medborgare-klassen, zeugiterna, enligt den grundsatsen att alla medborgare, hvilka voro förbundne till krigstjenst i full rustning (såsom hopliter), äfven borde åtnjuta politisk fullmyndighet. En nyhet är äfven att man redan på Drakons tid brukat tillsätta statsämbeten genom lottning, i stället för att man förut trott denna inrättning vara införd af Kleisthenes eller möjligen ännu senare. Den förut omfattade åsigten att Drakons lagar varit blott en i styft konservativ anda hållen kodifiering af den sedan gammalt gällande evpatridiska rättstraditionen och dessutom föga eller intet berört sjelfva författningen kan således icke längre upprätthållas. Ty trovärdigheten af ofvannämnda med full bestämdhet meddelade uppgifter torde icke kunna ifrågasättas, då skriftens författare rörande dessa förhållanden ännu haft att tillgå officiella urkunder, hvilka han säkerligen icke häller underlåtit att rådfråga. Å andra sidan förlorar Solons berömda lagstiftning i åtskilliga punkter sin karakter af nyskapelse. Men oförminskad qvarstår för Solon berömmelsen af att hafva med vis hofsamhet i reformer och välbetänkt aktgifvande på tidens kraf grundat ett statsskick, som för en lång framtid möjliggjorde en fri och sund utveckling af det offentliga lifvet. Särskildt tillerkännes honom äfven hos A. förtjensten att genom inrättandet af folkdomstolarna (se Heliaia och Heliaster) hafva lagt grunden till statslifvets utveckling i sant demokratisk riktning och genom sin seisachtheia (»skuldafskakning») undanröjt de svåra sociala missförhållanden, hvilka hotade samhället med undergång. Beträffande den verkliga innebörden af denna »seisachtheia» voro meningarna delade redan under den senare forntiden, i det att somliga förklarade den blott såsom en genom räntans och myntfotens nedsättning åvägabragt lindring i skuldernas gäldande, hvaremot andra deri velat se en genom lag påbjuden afskrifning af alla för handen varande skulder. Den senare åsigten vinner nu fullständig bekräftelse. Äfven för vår kännedom om de följande århundradenas politiska lif är A:s skrift i många fall epokgörande, och dess betydelse i sådant hänseende är säkerligen ännu icke på långt när tillgodogjord. Den senare delen, den systematiska, är en, såsom det vill synas, ganska utförligt anlagd framställning af Athens statsskick, sådant det var på A:s egen tid. Af denna framställning innehålles dock endast en jämförelsevis ringa del i den återfunna handskriften. A. M. A.
*Aritmetik. Det å sp. 1060 omnämnda arbetet af Peder Månsson är endast ett excerpt ur Reischs »Margarita philosophica». Den första af svensk man författade skrift, som specielt behandlar aritmetiken, är således Rizanesanders räknebok (1601); se derom Rizanesander.
Aritmetiskt medium. Se Medelvärde.
Aritmometer (af Grek. arithmos, tal, och metron, mått), räknemaskin (se d. o.).
*Arizona, territorium, har en areal af 292,710 qvkm., med 59,620 innev. (1890), bland hvilka 16,740 indianer, (de flesta boende på reservationer, som upptogo 26,058 qvkm.) och 1,170 kineser; 168 voro födda i Sverige. Jordbruket har hittills till följd af torka haft ringa framgång, der ej konstgjord bevattning åstadkommits. Vigtigare är boskapsskötseln; 1890 funnos 15,800 hästar, 518,500 nötkreatur, 600,000 får och 6,000 svin. Värdet af den fasta och rörliga egendomen taxerades 1890 till 21,4 mill. doll. Till midten af 1891 har från A. till unionens myntverk lenmats guld till ett värde af 5,36 mill. doll. och silfver för 13,86 mill. Jernvägarna hade 1890 en längd af 1,765 km. Hufvudstad är Phoenix.
*Arjepluog (riktigare än Arjeploug), socken i Norrbottens län, Piteå domsaga, är numera helt och hållet skild från Vesterbottens län. Areal 14,683,74 qvkm. 1,949 innev. (1894). — Om grufdriften i Nasafjället se d. o.
Arjepluogs lappmarks tingslag omfattar endast Arjepluogs socken.
Ark. 1. Ett fyrkantigt blad papper, så stort som det göres på en gång i »formen» och vanligen hopviket i två lika stora delar. — 2. Boktr., ett helt tryckpappersblad, tryckt samt hopviket i flere eller färre delar, alltefter det format, i hvilket tryckningen verkställes. Ett ark folio är viket i två blad (så att tryckarket innehåller 4 sidor), ett ark qvart i 4 blad (8 sidor), ett ark oktav i 8 blad (16 sidor), ett ark duodes i 12 blad (24 sidor) o. s. v. Hvarje sådant ark numreras,
Källa: Project Runeberg ·
