Barea (Amhar., »slafvar»), en liten folkstam i norra Abessinien vid Barakas öfre lopp, omkr. 20,000 pers. De äro hvarken negrer eller semiter, utan en återstod af en urbefolkning, som af geesfolken (abessinerna) undanträngts mot n., hafva en markerad, ofta örnlikt böjd näsa, stor mun, utan vulstiga läppar, gul i svart skiftande hudfärg och lent, stundom i rödt stötande hår. Omskärelse har brukats af ålder. Språket (grammatik af Reinisch 1874) har många ord, som påminna om hamitiska språket, men endast beroende på lån.