Barek, Samuel, svenskt riksråd, farbroder till Nils Barchius, föddes i Söderbärke prest-gård i Dalarna d. 8 Sept. 1662. Efter afslutade studier i Upsala och en längre tids utländska resor ingick han 1695 i känsligt, blef 1704 hofråd hos enkedrottning Hedvig Eleonora och 1705 adlad. I kansliet, der han gjorde sig bemärkt genom duglighet, klokhet och en ovanlig arbetsförmåga, avancerade han efter hand och blef 1714 statssekreterare. Han hade tillika kommit i stor ynnest hos Ulrika Eleonora och var hennes förtrogne under de på tysta parti-intriger tämligen rika år, som närmast föregingo Karl den tolftes död. Han var henne också orubbligt till-gifven, och det förtäljes att B., hvilken såsom statssekreterare var närvarande, då underrättelsen om konungens död. kom till Stockholm och rådet samlats, genast helsade prinsessan såsom drottning och derigenom förmådde rådsherrarna att följa hans exempel. B. var eljest icke någon egentlig partiman, utan framstod mera som en duglig och redbar ämbetsman. 1719 blef han friherre, 1727 (efter holsteinska partiets fall) riksråd och 1731 grefve. Han stod troget vid Arvid Horns sida, äfven sedan franska intriger söndrat rådet, och då efter Horns af-skedstagande, 1738, hattarnas seger var gif ven, blef B., jämte flere af sina medbröder, i Mars 1739 af ständerna aflägsnad ur rådet. Han dog i Stockholm d. 8 Mars 1743. K. T.
Barclay [bä"rklä], Alexander, engelsk skald, f. troligen 1476 och sannolikt i Skotland, d. 1552 som kyrkoherde vid Allhelgona-kyrkan i London. Hans ryktbaraste verk är den 1509 utgifna dikten The shyp of folys of the wordle (The ship of fools), till hvilken han lånade planen och många af detaljerna ur strassburga-ren Sebastian Brants 1494 utkomna och 1497 till franska och latin öfversatta satir Das narren schyff. Under bilden af ett skepp, lastadt med olika slags narrar och tokar, framställer den engelska dikten samhällsförhållandena på Henrik VII:s tid och gisslar då gängse laster och dårskaper. Poemet mottogs med mycket stort bifall af B:s samtid och har ända in i våra dagar utkommit i nya upplagor. Det är af intresse,-särskildt derför att det gifver en klar föreställning om den skildrade tiden och betecknar ett steg framåt i engelska språkets utveckling.
Barclay [bärkla], John, nyare latinsk författare, af skotsk slägt, f. 1582 i Frankrike, d. 1621 i Kom. Hans hufvudarbete, Argenis (1621), är en roman, som allegoriskt skildrar franska hofvet på B:s tid. Det utkom på svenska i två öfversättningar 1740 och 1741. Hans Euphormtonis Lusinti satiricon är en politisk-satirisk roman, riktad emot jesuiterna. Vidare har man af B. en beskrifning om krutkonspirationen år 1605 m. m.
Barclay [bärkla], Kobert, qväkarnas apostel och en af denna sekts mest ansedde medlemmar, f. 1648. Han var till börden skotte och tillhörde såsom sådan den reformerta bekännelsen, men lät redan i unga år förmå sig att "blifva katolik. Snart öfvergaf han dock äfven katolicismen, för att med lif och själ ansluta sig till qväkerismens läror, hvilka han med rätt mycken talang systematiskt framställde i sina hufvudarbeten, Theologice vere christiance apologin (1676) och Catechismits et fidei conjessio. Han dog 1690. j. H. B.
Barclay de Tolly [barklä d».tolli], Mikael, rysk furste och fältmarskalk, föddes i Livland 1755 och tillhörde en ursprungligen skotsk ätt. Redan 1767 inskrefs han i militärt]enst, och under krigen mot turkarna 1788-89, Sverige 1790, Polen 1794, Frankrike 1805-07 avancerade han gradvis till general-löjtnant. B. anförde den infanteri-division, som på våren 1808 ryckte in i östra Finland till förstärkning af den ryska armén mot Sandels och genom hvars ankomst denne tvangs att draga sig tillbaka till Toivola (nära Kuopio). I Mars 1809 företog B. med en styrka af 10-12 tusen man ett äf-ventyrligt tåg öfver Qvarken till Umeå, hvilket han intog och behöll Otill månadens slut, då han till följd af en på Åland af slutad konvention utrymde staden och återtågade öfver isen. För detta' tåg utnämnd till general och chef för hela ryska armén i Finland, blef B. efter freden i Fredrikshamn Finlands generalguvernör och förste ordförande i den då inrättade regerings-konseljen (sedermera "senaten") för Finland. Redan 1810 blef han dock krigsminister i Ryssland och deltog sedermera i krigen mot Napoleon, tidtals såsom chef för hela ryska armén och delar af de allierades härar. Efter slaget vid Leipzig blef han grefve, efter intagandet af Paris fältmarskalk och efter slaget vid Waterloo furste. Han aflcd 1818 i Inster-burg, nära Königsberg. v.
Den här artikeln står på en sida som inte är korrekturläst än – texten kommer direkt från OCR och kan innehålla fel. Originalet visar hur det är tryckt.