Leijonstedt

Leijonstedt, Anders, grefve, riksråd, född i Upsala 1649, var son af apotekaren derstädes Simon Wollimhaus och broder till den inflytelserike Jakob Gyllenborg (se art. Gyllenborg). Efter studier i Upsala och en utrikes resa blef han 1683 sekreterare vid bankoverket samt 1685 ledamot och 1696 direktör i den för reduktionsdomarnas verkställande tillsatta kommissionen. Från 1686 var han tillika protokollsekreterare i kansliet (han adlades s. å. med namnet L.), befalldes 1694 att bevista rådslagen i Kanslikollegium och sändes 1698 såsom envoyé extraordinaire till Brandenburg, hvarest han afslöt den tvist angående gränserna i Pommern, som fortgått sedan westfaliska fredsslutet. 1703--10 var han åter minister i Berlin, blef sistn. år kansliråd, utnämndes 1714 till högste ombudsman (chef för revisionsexpeditionen för justitiemål) och erhöll 1716 friherrlig värdighet, men tog ej introduktion. Den 15 April 1719 valdes han till landtmarskalk efter den dagen förut aflidne Per Ribbing. Uppsatt på förslag till riksråd, utnämndes han ock dertill straxt efter riksdagens slut. S. å. blef han äfven president i Kammarrevisionen och grefve. Död i Stockholm d. 10 Okt. 1725. I yngre år idkade L. skaldekonsten. Några tillfällighetsstycken af honom finnas intagna i P. Hansellis samling "Vitterhetsarbeten af sv. författare", 5:te delen. -- Ätten L:s siste medlem i Sverige afled 1830. En gren af densamma hade öfverflyttat till England.