Bartolus

Bartolus (Bartolo), italiensk rättslärd, en bland de mest betydande lärare i romersk rätt under medeltiden, hufvudman för en skolastisk rättslärdomsriktning, hvars anhängare efter honom kallades bartolister. Han föddes i Sassoferrato 1314, vardt juris doktor i Bologna 1334, tjenstgjorde som assessor vid domstolarna i Todi och Pisa, verkade från 1343 såsom professor i civilrätt vid universitetet i Perugia och dog der 1357. Han skref bl. a. värderika afhandlingar om procedur och evidens samt vidlyftiga kommentarer till »Corpus juris civilis», hvilka vunno stor auktoritet i flere land. B. använde utan starkare öfverdrift den dialektiska metoden. Han göt nytt lif i den exegetiska metoden att undervisa i juridik och sammanknöt dermed sin praktisk-juridiska erfarenhet. B:s »Opera omnia» utgåfvos i 11 bd 1588–89 (flere uppl.).