Sida 310
samtidigt (1419–23) sjelfständigt en kraftfull framställning af profeten Obadia, som i hög grad liknar Donatellos sätt att forma vid den tiden. Ännu tvänne framstående verk af honom äro att ihågkomma: grafvård öfver Brenzoni (d. 1420) i S. Fermo maggiore i Verona, med en utmärkt relief af Uppståndelsen, samt portal till kyrkan S. Niccolò i Tolentino (1431), bägge signerade »Johannes Rubens Florentinus». C. R. N.
Bartolo, Sebastiano di, italiensk målare. Se Mainardi.
Bartolus (Bartolo), italiensk rättslärd, en bland de mest betydande lärare i romersk rätt under medeltiden, hufvudman för en skolastisk rättslärdomsriktning, hvars anhängare efter honom kallades bartolister. Han föddes i Sassoferrato 1314, vardt juris doktor i Bologna 1334, tjenstgjorde som assessor vid domstolarna i Todi och Pisa, verkade från 1343 såsom professor i civilrätt vid universitetet i Perugia och dog der 1357. Han skref bl. a. värderika afhandlingar om procedur och evidens samt vidlyftiga kommentarer till »Corpus juris civilis», hvilka vunno stor auktoritet i flere land. B. använde utan starkare öfverdrift den dialektiska metoden. Han göt nytt lif i den exegetiska metoden att undervisa i juridik och sammanknöt dermed sin praktisk-juridiska erfarenhet. B:s »Opera omnia» utgåfvos i 11 bd 1588–89 (flere uppl.).
*Barton, E. Jfr Sion, sp. 1119.
Bartoszewicz [-tåsjēvitj], Julian, polsk historiker, född 1821, var 1842–66 gymnasielärare i Varsjav och derefter överbibliotekarie derstädes. Död 1870. B. var redaktör af tidningen »Dziennik warszawski». Hans historiska arbeten äro byggda på grundliga källstudier. Här må nämnas Królewicze biskupi (1851), Polens framstående män under 18:de årh. (3 bd, 1853–56), De polske kronstorfältherrarna (1862) och en postum Polens urhistoria (4 bd, 1878). B. ombesörjde 3:dje delen af »Codex diplomaticus regni Poloniae» (1850). Sjelfetändigt, men ej alltid oväldigt skrifven är hans polska literaturhistoria (1861; ny uppl. 1877). Hans arbeten utgåfvos samlade i 11 bd 1877–82.
Bartpur. Se Bhartpur.
Bartrihari. Se Bhartrihari.
*Bartsch, K. F., afled 1888.
Bartsia L., bot., är ett växtslägte tillliörande nat. fam. Personatae. Det har sitt namn efter Linnés ungdomsvän, den tyske läkaren Bartsch. Till detsamma hör den i Sverige lefvande arten B. alpina L. Denna är en 15–20 cm. hög ört med motsatta äggrunda blad, hvilka i de öfre blombärande bladvecken visa en från grönt till violett och svart gående skiftning. Blommorna sitta enstaka och äro till färgen mörkvioletta. Arten lefver i kärr eller på öfversilade ställen, hufvudsakligen i fjälltrakterna. Den eger intresse derigenom att den visar det ytterligt sällsynta, om ej enda fallet af en växtart, hvilken oafsedt kolsyreassimilationen på tre vidt skilda sätt upptar sin näring. Växten eger nämligen dels vanliga rötter, dels till sugrötter omdanade sådana, genom hvilka den som parasit tar beredd näring från kringväxande växters rötter. Derjämte skola enligt Kerner på höstarna särskilda små fångstkammare utbildas i de underjordiska öfvervintrande knopparna. I dessa fångar växten lågt stående mikroskopiska djur, hvilka »förtäras» med tillbjelp af dertill utdanade hår. G. A.
Barttelot [ba'rtlöt], Edmund Musgrave, engelsk Afrikaresande, f. 1859, ingick i armén 1879 och deltog i fälttågen i Afganistan (1880-81) samt i Egypten och Sudan (1882–87). Sistnämnda år slöt han sig till Stanleys Emin-pasja-expedition och erhöll befälet öfver eftertruppen, som qvarstannade i det befästa lägret vid Jambuja, då Stanley d. 28 Juni drog derifrån uppför Aruvimi. Först d. 11 Juni 1888, sedan de af Tippu Tip utlofvade bärarna äntligen ankommit, blef det honom möjligt att marschera derifrån efter Stanley, men han mördades kort derefter (d. 19 Juli), ett öde, som han genom misshandling af de under hans befäl stående infödingarna sjelf, enligt Stanleys påstående, skall hafva förvållat. Hans broder, major Walter B., offentliggjorde till hans försvar »The life of Edm. Musgr. B.» (1890) med utdrag ur hans dagböcker.
Barwani, britisk vasallstat i Central-Indien, vid venstra stranden af Narbada, 3,527 qvkm., med omkr. 60,000 innev., de fleste bhiler. Landet skäres af Satpurakedjan, men är delvis så osundt (malaria), att det är obeboeligt t. o. m. för bhilerna. Fursten tillhör en radjputslägt. som regerat sedan 14:de årh., och bär titeln »rana». Staten betalar ingen tribut till britiska regeringen, men bidrager med 4,000 rupier årligen till upprätthållande af en truppstyrka (Malwa-bihl-kåren).
Barwood [-oudd]. Se Camwood.
*Bary, H. A. de, hvilken afled i Strassburg d. 19 Jan. 1888, var en af vår tids banbrytande forskare öfver de lägre växternas organisation, utveckling och lefnadssätt. Utom de förut nämnda arbetena äro att anföra Beiträge zur morphologie und physiologie der pilze (1864–82, 5 bd), delvis utgifven tillsammans med Woronin, Vergleichende morphologie und biologie der pilze, mycetozoen und bakterien (1882), Vorlesungen über bakterien (1885, 2:dra uppl. 1887) m. fl.. Äfven för kännedomen om de högre växternas anatomi var de Bary af stor betydelse genom sin stora samlande och sofrande Vergleichende anatomie der vegetationsorgane der phanerogamen und farne (1877), en handbok i deskriptiv växtanatomi, som ännu torde vara oöfverträffad. Sedan 1866 redigerade B. »Botanische zeitung». G. A.
Barycentrum (af Grek. barys, tung, och Lat. centrum, medelpunkt), tyngdpunkt (se d. o.). — Barycentriska regeln, detsamma som Guldins teorem. Se Guldin, P.
*Barye, Antoine Louis, fransk bildhuggare, född i Paris 1795, död derstädes 1875, började sin konstnärliga bana som stålgravör. Under några år af sin ungdom blef han utskrifven till krigstjenst, men då freden inträdde, återtog han sina studier och lade sig då vinn om teckning och modellering. Han inträdde också i École-des-beaux-arts, der han studerade både medaljgravering och bildhuggeri, ehuru utan att i början vinna någon framgång. Det dröjde för öfrigt länge nog, innan han fann sitt egentliga fält, nämligen framställning af djurgrupper. Han började med 1830-talet utföra eskisser och studier efter
Källa: Project Runeberg ·
