Basalt

Basalt, petrogr., en grönsvart eller gråsvart, hård och seg, massformig, eruptiv bergart, som har så finkornigt eller tätt gry, att man vanligen icke med blotta ögat kan urskilja dess mineral-beståndsdelar, hvilka vid mikroskopisk undersökning visa sig vara augit, olivin och magnetisk jernmalm (eller titanjern) samt dels en plagioklas-fältspat (plagioklas-basalt), dels nefelin (nefelin-basalt), dels leucit (leucit-basalt). Stundom förekommer deri äfven något apatit. Zirkel i Leipzig anser, att basalterna äro afanitiska (täta) stelningsmodifikationer af de grof- och finkorniga bergarterna dolerit, anamesit och leucitofyr. Basalten förekommer dels såsom verkliga bergshöjder, dels såsom horisontella täcken öfver eller lagerformiga massor emellan yngre sedimentära bergarter, dels också i form af gångar öfvertvärande andra bergarters lager. Vanligen är basalten mycket förklyftad (se d. o.), ofta i form af tre-, fem- eller flerkantiga pelare. I Sverige förekommer den endast på några ställen i Skåne; i utlandet är den mera allmän. Den utgör ett särdeles godt material för vägars makadamisering. -- Basaltens uppträngande från jordens inre skedde hufvudsakligen under tertiärtiden, till en del äfven senare. Lava-strömmarna både vid de numera slocknade vulkanerna i Auvergne och vid flere af dem, som finnas på Etna och Island, bestå af basaltlava. -- Någon gång innehåller basalten en mängd ofyllda, vanligen små, blåshål, och derigenom får bergarten ett slagglikt utseende; den kallas då förslaggad basalt. E. E.