Basjilange

Basjilange (sing. musjilange) l. Tusjilange (sing. kasjilange), negerfolk i Central-Afrika, mellan Kassai och Sankurus biflod Lubi, ungefär mellan 5° och 7° 30' s. br., enligt Wissmann omkr. 1,4 mill. De äro ett blandfolk af de från s. ö. invandrade baluba (se d. o. Suppl.) och den äldre befolkningen och skilja sig nu, med undantag af språket, väsentligen från baluba genom smalt bröst, långa, spensliga lemmar och ringa muskelstyrka. De voro förr ett krigiskt folk, stam lefde med stam, ja by med by i ständig fejd. Då kom genom ett slags social revolution omkr. år 1860 den yngre, saktmodigare generationen till makten och grundade »vänskapsriket» (Lubuku), i hvilket dödsstraff och gudsdomar afskaffades och gemensam hamprökning infördes som tecken på broderlighet. Förr beväpnade de sig med spjut, klubba och båge, nu äfven med eldhandvapen, som de till större delen sjelfva kunna förfärdiga. Med sina som slafvinnor behandlade hustrur odla de de flesta afrikanska sädesslag, äfven ris, och frukter samt idka boskapsskötsel. Wissmann och Pogge kommo 1881, först af européer, in i landet, som dittills besökts hvarken af portugisiska eller arabiska handlande, och bemöttes på det gästvänligaste af folket och dess konung Mukenge. Sedan dess hafva de visat stor åtrå att införa europeiska djur, växter, kläder och husgeråd och närma sig enligt Wissmanns utsago (»Petermanns Mitteilungen» 1888) snabbare än någon annan afrikansk stam civilisationen.