Bassompierre

Bassompierre [bassångpiär], François de, fransk krigare och diplomat, f. 1579 i Lothringen, kom vid 20 års ålder till franska hofvet, der han genom sitt muntra och ridderliga sätt vann Henrik IV:s ynnest. Sedan denne konung blifvit mördad, förstod B. att bibehålla enkedrottningens förtroende, liksom senare den unge konung Ludvig XIII:s. 1622 blef han marskalk och gick s. å. som sändebud till Spanien, Schweiz och England, i hvilken egenskap han i betydlig mån främjade Frankrikes intresse. Derpå var han verksam vid La Rochelles belägring och förde äfven någon tid med utmärkelse befälet öfver den i Languedoc mot hugenotterna uppställde armékåren. Hans förbindelser med drottningens anhängare gjorde honom emellertid misstänkt i Richelieus ögon. Han kastades derför 1631 i bastiljen och återfick först efter 12 år genom den allsmäktige ministerns död sin frihet, sina titlar och sina värdigheter. B. var en fulländad hofman, bekant som sin tids vackraste man och damernas älskling, men i högste grad slösaktig. Efter hans död, 1646, räckte hans ansenliga gods icke till att betäcka tjugondedelen af hans skulder. Hans i bastiljen skrifna memoarer äro af stort intresse både såsom källa till hans tids historia och genom sin förträffliga stil. A. B. B.