Basso continuo, Ital. musikt., "oafbruten bas". 1) En i äldre kyrkmusik mycket bruklig, i lika tonfigurer (mest åttondedelar) med få afbrott fortgående instrumentalbas, som gent emot de öfriga (särskildt sång-) stämmorna bildar en sjelfständig gång. Basso continuo, som lär hafva blifvit uppfunnen af Viadana, är ofta af stor verkan, såsom i vissa af Händels oratorie-chörer och Bachs mässor. -- 2) Bas-stämma, som spelar med i hela stycket, i motsats till Basso ripieno, som medverkar endast i tutti, men ej i soli. -- 3) Bas-stämma, försedd med generalbasskrift, efter hvilken den spelande bör utfylla harmonien. A. L.
Nordisk familjebok · första upplagan
Basso continuo
Ämne: Italienska musiktermer · Musik och italienska lånord
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 2 (1878), sp. 42 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗