Bastard, ett i olaglig sammanlefnad afladt barn (se Oäkta barn), stundom om ett barn, hvars moder är af lägre stånd än fadern. Under den tidigare medeltiden innebar icke namnet bastard något vanärande. Vilhelm eröfraren och Jean de Dunois, "bastarden af Orléans", gåfvo sig offentligt detta namn. Hos frankerna delade bastarderna t. o. m. arf med de laglige afkomlingarna. Den senare medeltidens lagar deremot voro mycket stränga mot bastarderna. Dessa voro, åtminstone i Frankrike och Tyskland, konungens lifegne, fingo icke ärfva ens modern, egde ej rättighet att testamentariskt förordna öfver sina egodelar, hvilka tillföllo landsherren, och voro uteslutna från alla ämbeten och borgerliga yrken. I Frankrike gjordes dock undantag för adliga bastarder. De
fingo ärfva en del af förmögenheten, äfven om lagliga barn funnos, och egde rätt att begagna faderns vapen, blott med tillsats af en stjerna eller en snedbjelke, till beteckning af den oäkta börden. Furstliga bastarder fingo vanligen någon hög adlig titel. En del af fullblodsadeln i England och Frankrike leder sitt ursprung från sådana ättefäder. Engelska namn, sammansatta med Fitz, beteckna alltid dylikt ursprung.
I zoologien förstås med bastard afkomman af två olika arter, t. ex. mulåsnan, hvilken uppkommer genom korsning mellan häst och åsna. Hos djuren uppkomma bastarder vanligen under föräldrarnas fångenskap eller under menniskans direkta inverkan (korsning, kroisering), sällan då djuren lefva i vildt tillstånd. Bastarderna äro merendels ofruktsamma, men kunna stundom gifva afkomma med en af stamarterna, till hvilka afkomman efter några generationer då alltid återfaller. Namnet bastard nyttjas också, fastän mindre egentligt, om afkomman efter djur, tillhörande två olika raser, såsom dogg och new-foundlands-hund.
Hos växterna uppkomma bastarder (hybrider), derigenom att frömjölet öfverföres från den ena artens ståndare till den andras pistiller. Ofta frambringas af två arter två olika bastardformer, allt efter som frömjölet kommer från den ena eller andra arten. Korsning eller hybridation förekommer bland växter äfven i det naturliga tillståndet, men åstadkommes oftast genom konst. Hybriderna äro ofta kraftigare och blomrikare än någon af stamarterna. Våra vackraste prydnadsväxter, såsom pelargonier, fuchsier, törnrosor, m. fl. äro vanligen resultat af artificiel korsning.