*Bastard. Ordet är af keltisk stam, af Nyir. basis, otukt, vällust, och Kymr. tarrd, ättling, och betydde således ursprungligen »son af otukt». (Fr. Kluge: »Etym. wörterbuch d. deutschen sprache», 1883).
Idiot (Grek. idiotes, af idios, egen, urspr, en enskild man i möts. till en offentlig, sedermera en man ur hopen, g… Rebell (Lat. rebellis, egentl. som förnyar kriget, af re, åter, och bellum, krig), person, som reser sig mot förtryc… Frondera (Fr. fronder, se Fronden), eg. kasta med slunga; vara missnöjd med, klandra (de bestående förhållandena). -- … Liebhaber [lib-], T. (af liebe, kärlek), person, som hyser särskild förkärlek för ett visst slag af föremål, t. ex. böc… Bulvan är af slaviskt ursprung (jfr R. bolvan, perukstock, dumhufvud) och har, utom den i art. angifna betydelsen, ä… Ovation (Lat. ovatio, en fältherres mindre triumftåg till fots eller till häst), jublande ärebetygelse, ovanligt lifl… Opponera (Lat. opponere, egentl. ställa emot), motsätta sig, säga emot, invända, anföra skäl emot, göra inkast; vara o… Dossier [-sie], Fr. (Med. Lat. dorsarium, af Lat. dorsum, rygg), en bundt af handlingar, samling af handlingar, vanli…
Alla artiklar i ämnet →
I huvudbanden
Den här artikeln står i ett supplementband, som kompletterar artikeln i huvudbanden.
Bastard ett i olaglig sammanlefnad afladt barn (se Oäkta barn ), stundom om ett barn, hvars moder är af lägre stånd än fadern. Under den tidigare medeltiden … band 2, sp. 43