Sida 315
4,553 qvkm., med 579,457 innev. (1866) och var indeladt i 4 arrondissement: Strasbourg. Saverne, Schlestadt och Wissembourg. Hufvudstad: Strassburg. Genom Frankfurt-freden 1871 afträddes det jämte det öfriga Elsass och en del af Lothringen till Tyskland och motsvaras nu ungefär af regeringsområdet Unter-Elsass (se Elsass).
Bassam, ort i Vest-Afrika. Se Grand-Bassam. Suppl.
Bassarider (af bassara, en lång brokig drägt, som bars af de traciska och lydiska menaderna). Se Menader.
Bassaris astuta (af Grek. bassaris, räf). zool. Se Kattfretten.
Basse (passe). Se Lappsk mytologi, sp. 790.
Basse-contrainte [bass kångträ'ngt], Fr., musikt. Se Basso ostinato.
*Bassein (birmanska Bathain). 1. Distrikt i divisionen Iravadi af brit.-indiska prov. Nedre Birma. 18,251 qvkm., med 339,842 innev. (1881). — 2. Hufvudstad i nämnda distrikt. 28,147 innev. (1881).
Basselin, O. Se Rättelser, bd 18, sp. 816. och Le Houx, Jean.
Bassen, Bartholomeus van, holländsk arkitekt och arkitekturmålare, räknas tillhöra målarna i Haag, men hans födelsestad och födelseår äro okända. Han upptogs 1613 såsom främling i Delfts gille, men inskrefs 1622 i Haags, och 1636 utnämndes han till stadsbyggmästare derstädes, hvilket han var ännu 1648. Död i Haag 1652. Han utbildade sig troligen i Antwerpen, men vistades en tid i London, der han rönte inflytände af Hendrik van Steemvyck. Förnämligast framställde han interiörer af renaissance-kyrkor och af festsalar med glada lag. Af hans verk må påpekas Vy af S. Petersplatsen i Rom (1623. i Köpenhamns museum), det inre af en kyrka samt af en präktig renaissancesal (i Berlins museum; figurerna i den förra målades af F. Francken II från Antwerpen); vidare taflor i Hannover, Göttingen, Haag o. s. v. C. R. N.
Basse-Terre [bass tär], ö. Se Guadeloupe 1.
Bassi, M., stiftare af kapucin-orden. Se Baschi.
Basso-naebor. Se följ. art.
Basso-narok (»Svarta sjön»), Rudolf-sjön, omkr. 7,900 qvkm., en stor, långsträckt sjö i eqvatoriala Öst-Afrika mellan 2° 16' och 4° 47' n. br. omkr. 470 m. öfver hafvet, i en vegetationslös, vulkanisk nejd. Sjön, som upptäcktes 1888 af grefve Teleki, har sött vatten, ehuru den saknar aflopp, hvaremot den mycket mindre, något östligare Basso naebor l. Stefaniesjön har svagt salt vatten.
*Bassora. 1. Vilajet i asiatiska Turkiet, omfattande södra Mesopotamien samt El-Hasa i östra Arabien. Areal (enl. Cuinet) 42,700 qvkm. Omkr. 200,000 innev. — 2. Hufvudstad i detta vilajet, hade 1854 endast omkr. 5,000 innev., men har, genom Midhat pasjas kloka förvaltning (1868–72) och sedan engelsmännen bragt dess handel i sina händer, åter uppblomstrat och ökat sin folkmängd till bortåt 40,000. Det engelska Eufrat-Tigris-ångfartygsbolaget har samtrafik med ångbåtslinierna mellan Europa och Indien, och B:s handel öfverträffar nu Abusjers. Införseln (bomullstyg, socker m. m.) hade 1890 ett värde af omkr. 20 mill. kr. och utförseln (ull, spanmål, dadlar m. m.) omkr. 25 mill. kr., oafsedt den stora smyghandeln.
Bassorin, kem. (efter bassora-gummi, som kommer frän den turkiska staden Bassora), benämnes ett i vatten starkt uppsvällande, men icke lösligt slag af växtslem. P. T. C.
Basso ripieno. Se Basso continuo 2.
Bassäng-bad. Se Bad.
*Bast, bot., har inom växtanatomien blifvit användt i något olika betydelse mot den i art. angifna. — De strängar af långsträckta celler, »kärlknippen», genom hvilka hos de högre växterna den hufvudsakliga transporten af vatten och äggviteämnen m. m. eger rum, bestå af tvänne delar, nämligen ved (xylem), väsentligen vattenledande, samt bast (floëm). Det senare, hvars olika delar äro till naturen vidt skilda, består af dels vekbast l. mjukbast (= silrör, följeceller m. m.), dels hårdbast. Detta senare utgöres af långsträckta, tillspetsade celler med starkt förtjockade väggar och har till funktion att utgöra stöd och skydd för det tunnväggiga, lätt skadade, på näringsämnen rika vekbastet. Hos de växter, hvilka ega en tjocklekstillväxt, uppstå utom det vid organets utväxande anlagda primära bastet genom den årliga tillväxten nya grupper af sekundärt bast. — Åtskilliga författare inom växtanatomien använda emellertid namnet bast endast om det ofvan såsom hårdbast karakteriserade. Det är också endast detta, som lemnar hvad man i dagligt tal kallar »bast». Bast är i botanisk mening också de delar af hampa, lin m. fl. växter, hvilka användas till spanad. G. A.
Bast, egypt. mytol. Se Bubastis.
Basta!, Ital. (egentl. imperat. af Sp. bástar, vara tillräcklig), nog!
Bastania, under medeltiden namn på spanska staden Baza.
*Bastard. Ordet är af keltisk stam, af Nyir. basis, otukt, vällust, och Kymr. tarrd, ättling, och betydde således ursprungligen »son af otukt». (Fr. Kluge: »Etym. wörterbuch d. deutschen sprache», 1883).
Bastardgemsbocken, zool. Se Hippotragus.
Bastardnäktergalslägtet, zool. Se Hypolais.
*Bastard-sträng. Jfr Bi-tecken.
Bastardsvärmarna, Anthroceridae, zool. Se Aftonfjärilar.
Bastardwildbeesten [-bēsten], zool. Se Gnu-slägtet.
Bastarner, germanskt folk. Se Germaner, sp. 1100.
Bastborrarna, Hylesinus, zool., slägte, tillhörande familjen Xylophaga (se d. o.), har brutna antenner med hoptryckt spetsig klubba och thorax lika bred som vingskalen. Hufvudet är synligt ofvanifrån. Bastborraren gör skada derigenom att den utvecklade skalbaggen borrar sig in i tallens skott ända till märgen. I Sverige förekomma 11 arter. L–e.
Basté, Pierre Eugène, fransk vådevillförfattare. Se Grangé.
Bastei, berömd utsiktspunkt i Sachsiska Schweiz, vid Elbe, ö. om staden Wehlen, 305 m. öfver hafvet, 170 m. öfver Elbes vattenyta.
Basti, fordom namn på spanska staden Baza.
Källa: Project Runeberg ·
