Befaren, sjöv., vidtberest. Detta ord nyttjas egentligen om sjömän, som farit mycket till sjös. Af svenska flottans manskap kallades till 1875 den sjövan, hvilken varit minst sex månader till sjös, befaren den, som farit minst ett år, och välbefarenden, som farit minst två år på aflägsnare farvatten. R. P.
Båtgast sjöv., en af roddarna eller besättningen i en båt. Denna benämning begagnas mest på örlogsfartyg, der hvarje … Förrådskarl sjöv., en, vanligen äldre, karl af manskapet på örlogsfartyg, som har till åliggande att vaka öfver ordning o… Sjövakt sjöv., besättningens vaktgöring till sjös. För sjövakt indelas manskapet i tvänne hälfter, styrbords och babo… Stations-korporal sjöv., en förhandskarl för manskapet å någon af de olika stationerna ombord å ett örlogsfartyg. Till stations… Frälsarboj sjöv., räddningsboj. På örlogsfartyg betecknas med detta namn en akterut upphängd räddningsapparat, bestående… Flaggdragare sjöv., kallades förr på svenska örlogsfartyg de sjömän, som hade att vårda flaggorna, hissa och nedhala dessa… Signalman sjöv., en på örlogsfartyg för signalering och flaggans skötande särskildt afsedd man, som tillika är ansvarig… Tågrum sjöv., det rum ombord på ett örlogsfartyg, der tågvirke, tillhörande fartygets fasta uppbörd, förvaras. Den m…
Alla artiklar i ämnet →