Beguiner (l. Beghiner) kallas medlemmarna af en mot slutet af 12:te årh. bildad
qvinnoförening för välgörande ändamål. Utan att aflägga klosterlöfte förpligtade sig beguinerna till lydnad mot sin föreståndarinna samt till andaktsöfningar, sjukvård och barnuppfostran. De bodde i gemensamma hus, der de förde ett enkelt och måttligt lif. De första föreningarna af detta slag uppstodo i Nederländerna; sedermera bildades andra sådana i Frankrike och Tyskland. I Belgien hafva beguinerna hållit sig in i våra dagar, men deras antal är i ständigt aftagande. Anledningen till namnet är icke utredd.
Manliga föreningar af samma slag som beguinerna kallades begharder. Emedan kättare ofta dolde sig under detta namn, blefvo begharderna icke sällan förföljda af de kyrkliga myndigheterna, och många bland dem slöto sig derföre till franciskanerna. På konciliet i Vienne 1311 utfärdade påfven Klemens V en förordning om beghardernas och beguinernas utrotande. Följande påfvar togo dem likväl i försvar och räddade dem från undergång.