Begrepp

Begrepp, filos., klar och tydlig förnimmelse, d. v. s. en förnimmelse, som af den förnimmande icke endast skiljes från andra förnimmelser, utan derjämte är så alltigenom närvarande för medvetandet, att hon fullt genomtränges af detta. Då nu hvarje motsägelse eller tillfällighet innebär oklarhet eller dunkelhet i uppfattningen, så måste hvarje begrepp vara motsägelselöst och nödvändigt, eller, med andra ord: begreppen äro det väsentliga i föremålen, dessas eget väsende (till skilnad från det hos dem, som är tillfälligt och vexlande). Menniskans begrepp äro, till följd af hennes ofullkomlighet, alltid abstrakta, d. v. s. de sammanfalla aldrig fullt med det, om hvilket de äro begrepp, utan lemna detta alltid i något afseende obestämdt. Detta sträcker sig ända derhän, att menniskans begrepp om de ändliga väsendena äro generella, d. v. s. omfatta allenast de egenskaper hos dessa, som äro för flere gemensamma, under det deras individualitet blir föremål för den endast faktiske (ej såsom nödvändig insedde) kunskapen. Så t. ex. är begreppet menniska enheten och sammanfattningen af alla de bestämningar, hvilka med nödvändighet tillhöra hvarje väsende, som är menniska. Men derjämte eger hvarje mensklig individ många andra egenskaper, genom hvilka han skiljes från andra sådana individer (t. ex. den att tillhöra en viss mennisko-ras, ega ett visst utseende, lefva på en viss tid o. s. v.). Dessa senare egenskapers nödvändighet kan ej inses; de äro föremål för en blott faktisk insigt. -- Med ett begrepps innehåll förstås sammanfattningen af alla bestämningar eller egenskaper hos detta begrepp. Med dess omfång förstås sammanfattningen af allt, hos hvilket begreppet sjelf, såsom varande generelt, är en bestämning eller egenskap. Så t. ex. tillhör begreppet "personligt väsende" innehållet hos begreppet "menniska", då deremot hvarje mensklig individ, såväl som äfven de särskilda slagen af sådana (t. ex. negrer, svenskar, 19:de århundradets menniskor o. s. v.), tillhöra omfånget af sistnämnda begrepp. Den omständigheten, att alla menniskans begrepp (med undantag af begreppet om det absoluta väsendet, Gud) äro generella, har gifvit anledning till den ganska allmänna, ehuru visserligen oriktiga föreställningen, att begreppet till sjelfva sitt väsende är en sammanfattning af det lika och gemensamma hos flere föremål. Detta gäller endast de menskliga begreppen, och icke ens dessa utan undantag. En följd af menniskans inskränkthet är äfven, att begreppet, ehuru den till formen högsta och fullkomligaste förnimmelsen, ej är den till tiden förste form, under hvilken ett föremål uppfattas af henne. Alla hennes begrepp måste nämligen utvecklas ur dunklare förnimmelser (känslor och föreställningar), hvilket sker derigenom, att menniskan bortser (abstraherar) från vissa sidor hos dessa förnimmelser och företrädesvis riktar sin uppmärksamhet (reflekterar) på andra sidor, hvarigenom hon kommer till klar insigt i dessas nödvändighet. -- Med afseende på innehållet (det, hvarom de äro begrepp) delas de menskliga begreppen i sinliga, om ting i tid och rum, och förnuftiga, om personliga väsenden, hvilka, såsom sådana, ej äro underkastade tidens och rummets inskränkningar (förgängelse och delbarhet). L. H. Å.