Definition (Lat. definitio, af definire, begränsa), log., ett klart och tydligt angifvande af hvad någonting är, till skilnad från allt annat. Såsom klar och tydlig kan definitionen ej angifva annat än begreppsbestämningar hos det, som skall definieras (definiendum). Men då den endast skall angifva de kännetecken, genom hvilka föremålet skiljes från andra föremål, och ej gifva fullständig kunskap om detsamma, böra i definitionen endast de ursprungliga bestämningarna intagas, d. v. s. de, hvilka man nödvändigt måste fatta och fasthålla för att kunna i sin tanke uppfatta det ifrågavarande föremålet såsom ett från allt annat åtskildt, fullständigt helt. Då nu de menskliga begreppen, såsom abstrakta och generella, bestämma hvarandra så, att det ena ingår i det andras omfång, så måste definitionen angifva dels det begrepp, i hvars omfång definiendum närmast ingår (genus proximum), dels den eller de bestämningar, genom hvilka det skiljes från andra föremål, som dela förstnämnda egenskap (differentia specifica). Om man t. ex. definierar triangel såsom tresidig figur, så utgör figur genus proximum, hvaremot egenskapen att vara tresidig är difierentia specifica. En följd af det sagda är, att icke alla föremål kunna definieras. Då nämligen alla menskliga begrepp, med undantag af gudsbegreppet, äro generella, så kunna först och främst de ändliga individuella föremålen ej definieras, enär de ej i sin skilnad från allt annat kunna fattas i tankens form; vidare måste det finnas ett absolut enkelt begrepp, som -- då det ej ingår i omfånget af något annat begrepp (ej har något genus proximum), utan sjelf omfattar allt -- hvarken kan eller behöfver definieras, utan antingen fattas rätt eller också icke fattas alls. De vid definitioner vanligast förekommande felen äro: 1) Att de äro cirkeldefinitioner, d. v. s. sådana
definitioner som, för att sjelfva förstås, förutsätta just den insigt de sjelfva skola bibringa. Detta fel uppstår derigenom att definiendum sjelf användes till sin egen förklaring, t. ex. "storhet är det, som kan ökas och minskas" (ökas = tilltaga i storhet; minskas = förlora något af sin storhet). -- 2) Att de äro inadekvata, d. v. s. antingen för trånga eller för vida. Det förra inträffar, om de i definitionen angifna bestämningarna ej tillkomma alla de föremål, som falla inom definiendi omfång (t. ex. "triangeln är en tresidig figur, som har alla sidorna lika stora"); det senare deremot, om dessa bestämningar tillkomma andra föremål än definiendum och följaktligen detta genom dem ej kan skiljas från allt annat (t. ex. "punkt är det, som icke har några delar"; det andliga har nämligen ej häller några delar). En definition kan vara i ett afseende för trång och i ett annat afseende för vid (t. ex. "däggdjuret är ett djur med fyra fötter"). -- 3) Att de innehålla oväsentliga eller härledda bestämningar. Sådana ega visserligen sin betydelse såsom utgångspunkter för analytiska undersökningar, hvilka kunna leda till en definition, men en sådan kan ej i och med dem sägas vara funnen. En vanlig form af detta fel är att definitionen angifver negativa bestämningar, genom hvilka man väl får veta hvad föremålet icke är, men ej hvad det är (t. ex. "en ande är ett osynligt väsende"), en annan att den stannar vid relativa bestämningar, d. v. s. angifva endast hvad föremålet är i förhållande till annat, ej hvad det är i och för sig sjelf (t. ex. "Gud är verldens skapare"). Med definitioner, som lida af detta fel, äro ej att förblanda de s. k. formal- eller nominaldefinitionerna. Dessa angifva bestämningarna hos definiendum, i och för sig sjelf betraktadt, men endast så, att derigenom inses huru föremålet är, d. v. s. endast dess allmänna form eller sätt att vara, till skilnad från annat (t. ex. "Gud är det absolut sjelfständiga väsendet"). Motsatta dem äro de s. k. realdefinitionerna, hvilka angifva hvad föremålet är till sjelfva sitt innehåll (t. ex. "Gud är den absoluta personen"). Derjämte har man äfven talat om verbaldefinitioner, men dessa äro inga egentliga definitioner, utan endast ordförklaringar. -- 4) Att de väl innehålla de ursprungliga bestämningarna, men angifva dessa från flere olika synpunkter och i så måtto innehålla omsägningar, hvilka försvåra uppfattningen af föremålet (t. ex. "begrepp är en klar, tydlig, nödvändig och allmängiltig förnimmelse"). Jfr Begrepp. L. H. Å.