Division (Lat. divisio, delning, af dividere, dela), delning, indelning, afdelning.
1. Matem. I aritmetiken menas med division det räknesätt, genom hvilket man finner huru många gånger en gifven storhet (divisorn) innehålles i en annan storhet (dividenden). Det sökta talet, som visar delarnas storlek, benämnes qvot. Som divisionstecken nyttjas tecknet :. Dessutom kan hvarje bråk betraktas som en tecknad division, i hvilken täljaren är dividend och nämnaren divisor. -- 2. Log. Indelning; ett från en viss synpunkt fullständigt angifvande af ett begrepps arter eller omfångsmoment, d. ä. angifvande af de olika sätt, på hvilka begreppet, i och genom de särskilda momenten af sitt omfång, kan vidare specificeras. Divisionen är en form af logisk determination, och dess möjlighet beror dels på de menskliga begreppens generella karakter (jfr Begrepp), hvilken gör en vidare specifikation af dem möjlig, dels på tänkandets tredje fundamentallag (principium exclusi tertii), enligt hvilken man om hvarje begrepp måste antingen jaka eller neka hvilket annat begrepp som hälst, t. ex. A är antingen B eller icke B. I divisionen ingå följande moment: 1) det begrepp, som skall divideras (dividendum), 2) den synpunkt, från hvilken divisionen skall ske (indelningsgrunden, fundamentum divisionis) och 3) sjelfva arterna (indelningsleden, membra divisionis). Indelningsgrunden måste vara en sådan bestämning hos dividendum, hvilken sjelf i vissa afseenden kan vidare specificeras. Om man t. ex. indelar trianglarna i liksidiga och oliksidiga, så är indelningsgrunden triangelns egenskap att vara en figur, hvars sidor med afseende på storlek stå i ett visst förhållande till hvarandra, hvilket vidare kan specificeras till ett förhållande af likhet eller olikhet. Då nu ett begrepp kan ega flere bestämningar, som kunna utgöra synpunkter för en division (indelningsgrunder), så är det en gifven sak, att samma begrepp (ofta) kan indelas på olika sätt eller från olika synpunkt. Derigenom uppkomma s. k. kodivisioner. Så t. ex. kunna trianglarna indelas ej allenast på nyss angifna sätt, utan äfven t. ex. i trubbvinkliga, spetsvinkliga och rätvinkliga. -- En af de i en division angifna arterna kan göras till föremål för ytterligare indelning, en s. k. subdivision. Så t. ex. äro de nu angifna indelningarna af triangeln subdivisioner i förhållande till plana figurers indelning i trianglar, fyrsidingar och månghörningar. Att fullständigt redogöra för alla de kodivisioner och subdivisioner, för hvilka ett begrepp kan göras till föremål, kallas att klassificera detsamma. Vid en klassifikation i strängt logisk bemärkelse bör, så vidt möjligt, inom subdivisionerna samma indelningsgrund användas vid de olika membra, så att man, sedan man t. ex. indelat plana figurer i trianglar, fyrsidingar och månghörningar, indelar hvardera af dessa i
liksidiga och oliksidiga. Derigenom blir indelningen ock en indelning af begreppet plan figur och en kodivision i förhållande till den förra indelningen af samma begrepp. -- De vid divisioner vanligast förekommande felen äro: 1) Att divisionen är inadeqvat, d. v. s. antingen för trång eller för vid. Det förra är händelsen, om icke alla från indelningsgrundens synpunkt gifna arter upptagas (t. ex. om man indelar trianglarna i spetsvinkliga och trubbvinkliga); det senare, om sådana indelningsleder upptagas, som icke alls eller endast delvis falla under dividendi omfång, t. ex. om man vid en indelning af begreppet figur skulle bland dess arter uppföra punkten. En division kan äfven lida af båda dessa fel på samma gång (t. ex. om trianglar indelas i spetsvinkliga, trubbvinkliga och qvadrater). -- 2) Att i divisionen ej samma indelningsgrund bibehålles med afseende på de olika lederna, t. ex. att trianglar indelas i rätvinkliga, oliksidiga, trubbvinkliga och spetsvinkliga. Detta fel röjes i allmänhet lätt derigenom, att indelningslederna antingen icke utesluta hvarandra eller att det uteslutningsförhållande, som eger rum dem emellan, beror på en tillfällighet. I t. ex. nyss nämnda fall utesluter ej triangelns oliksidighet dess rätvinklighet. Om deremot t. ex. växterna indelas i fanerogamer och sådana växter, som gro utan hjertblad, så är denna indelning så till vida oriktig, som man ej -- åtminstone ej genom de i divisionen angifna bestämningarna -- kan inse nödvändigheten af att indelningslederna utesluta hvarandra. -- Stundom framträder dock ifrågavarande fel under den formen att lederna i en subdivision blifvit sidoordnade med den eller de öfriga lederna i sjelfva divisionen, t. ex. om man indelar djuren i sådana, som andas med lungor, sådana, som andas med gälar, och evertebrater. Man har äfven uppställt den fordran på en division, att indelningsgrunden skall vara en väsentlig bestämning hos dividendum och derjämte en sådan bestämning, hvars närmare specifikation kan konstituera en väsentlig skilnad mellan arterna. Divisionen skulle eljest nämligen ej kunna meddela verklig begreppsinsigt om dividendum och dess logiska underarter. Om en sådan insigt ej åsyftas, kan dock en division hafva sin betydelse, utan att uppfylla sistnämnda fordran. -- 3. Som juridisk term användes division för att beteckna de afdelningar, i hvilka hofrätterna äro delade vid utöfningen af den dem tillkommande domsrätten. F. n. (1880) finnas i Svea hofrätt fem, i Göta hofrätt likaledes fem samt i Hofrätten öfver Skåne och Bleking två ordinarie divisioner. Å hvarje division tjenstgöra fem af hofrättens ledamöter, och den äldste å divisionen tjenstgörande ledamoten är ordförande. Jfr Hofrätt. -- 4. Som krigsvetenskaplig term betecknar division: a) det minsta taktiska truppförband, som utgör en ständig förening af alla vapenslagen (arméfördelning, fördelning, infanterifördelning) eller ock kavalleristyrkor i förening med ridande artilleri (kavalleridivisioner), ordnade till sjelfständiga afdelningar vid sidan af armékårerna eller arméfördelningarna, och b) ett taktiskt förband af 2--4 artilleribatterier under en gemensam befälhafvare. Man önskar numera, att divisionens batterier skola, om möjligt, uppträda förenade under striderna och ej onödigtvis spridas till olika punkter af slagfältet. -- 5. I sjöväsendet har division två betydelser. a) I allmänhet betecknar det en del af en flotta eller en eskader. Ifrån 1876 har divisionen varit svenska och norska flottornas "taktiska enhet". Den består af tre fartyg under befäl af äldste fartygschefen, divisionschefen. En afdelning krigsfartyg, som ej står under en särskild befälhafvare, indelas ej i divisioner. Divisionschefen förer ej annat befälstecken än vimpel, såvida han ej är afdelningschef (se Afdelning. 2). Äfven större konvojer delas i divisioner. b) I ekonomiskt afseende är allt till en fartygsbesättning hörande manskap indeladt i ett antal divisioner, högst 5, hvardera under en divisionsofficer, hvilken har att vaka öfver manskapets snygghet, ordentlighet o. s. v. Då "divisioner" signaleras eller "blåses", uppställer sig hvarje division på bestämd plats till mönstring. Jfr Bataljon, Eskader och Flotta. A. M-y. L. H. Å. G. U. O. E. G. N.