Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Belemnit

Ämne: Fossila djursläkten och paleontologi · Paleontologi och fossila organismer

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 2 (1878), sp. 154–155 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Belemnit, Belemnites, paleont., fossil cefalopod af ordn. Dibranchiata. Belemniterna hade ett inre skal, sammansatt af flere delar, af hvilka vanligen blott en, det s. k. rostrum (sprötet), finnes i behåll. Denne del, som består af strålig, vanligen brungul kalk, är solid, nästan cylindrisk, men tillspetsad i den bakre änden, så att han till formen skulle

kunna liknas vid en cigarr. Dess främre ände har en trattformig urhålkning, alveol, i hvilken är fäst den koniska s. k. fragmokonen, som genom urglasformiga skiljeväggar är delad i flere kamrar, hvilkas ena sida är genomdragen af ett rör eller sifon. Till sin byggnad liknar fragmokonen således en ortoceratit. I dess fortsättning framskjuter en kalkskifva, det s. k. hornbladet. Detta är, liksom fragmokonen, mycket bräckligt, och båda hafva derför vanligen blifvit förstörda. Äfven de mjuke delarna känner man genom ett och annat exemplar, som visar aftryck af tentakler, bläcksäck o. s. v. Belemniterna förekomma i alla de sekundära eller mesozoiska formationerna, trias-, jura- och kritformationen, och mer än 100 arter hafva redan blifvit beskrifna. -- Från slägtet Belemnites i inskränkt bemärkelse skiljer sig det närstående slägtet Belemnitella, derigenom att alveolens vägg på ena sidan är genomskuren af en långsgående spricka. Belemnitella förekommer endast i de öfre delarna af kritformationen. Två arter, S. mucronata och B. subventricosa, förekomma ymnigt i Skåne, den förra hufvudsakligen i grönsandkalken i Köpinge, den senare i gruskalken vid Balsberg och Ignaberga. B. mucronata har för öfrigt en mycket stor utbredning i de flesta europeiska lands kritlager och är särskildt utmärkande för den öfre delen af den hvita kritan, hvilken derför af tyska geologer blifvit kallad "Mucronatenkreide". -- Belemniternas spröt ådrogo sig tidigt en uppmärksamhet, som i många land var förenad med vidskepliga föreställningar, och de hafva derför allt sedan den klassiska forntiden varit kända under en mängd olika benämningar. I Skåne kallas de af allmogen vätteljus. G. L.