Belgrad (Serb. Beograd, "hvita borgen"), romarnas Singidunum, hufvudstad i Serbien, på högra sidan af Saves inflöde i Donau, midt emot det österrikiska Semlin. 26,674 innev. (1872). Universitet. Säte för en grekisk metropolit. En vigtig fästning ligger på en klippa midt i staden, som för öfrigt består af Palanka ("Nedre staden") samt förstäderna "Vattenstaden" och "Serbernas stad". Den fordom ansenliga fabrikationen af ylletyg, gevär och jernvaror har numera sjunkit; handeln deremot är blomstrande. B. var länge föremål för strider mellan greker, bulgarer och ungrare samt kom på 1300-talet till Serbien, som i början af 1400-talet öfverlät det åt Ungern. Sedermera spelade det såsom fästning en stor rol under krigen med turkarna. 1440 och 1456 försvarades det länge mot dessa, sistnämnda år af Hunyady och Capistrano. 1521 måste det gifva sig åt den turkiske sultanen Soliman II. 1688 eröfrades B. af den bajerske kurfursten Maximilian Emanuel, som var österrikisk fältherre, men återtogs 1690 af storvesiren Mustafa Köprili. Det belägrades förgäfves 1693 af hertigen af Croy, tvangs deremot 1717 att kapitulera, sedan prins Eugène vunnit en glänsande seger öfver en turkisk här. Derefter afträddes B. till Österrike genom freden i Passarovitz 1718. Men vid fredslutet i Belgrad 1739 återlemnades det åt turkarna. 1789 eröfrades platsen å nyo, af österrikiske generalen Laudon, men kom genom freden i Sistova 1791 tillhaka till Turkiet När serberna 1804 började sin frihetskamp, blef staden B. skådeplats för blodiga strider mellan dem och turkarna. 1807 blef det säte för den serbiska regeringen. 1812 besattes fästningen åter af turkarna. Äfven sedan Serbiens oafhängighet erkänts genom freden i Adrianopel 1829, bibehöll Turkiet ända till 1867 rätt att hafva garnison i B. 1862 besköts staden från fästningen.
Nordisk familjebok · första upplagan
Belgrad
Ämne: Osmanska riket och Balkan · Antikens Grekland, Turkiet och Främre orienten
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 2 (1878), sp. 164–165 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗