Bergkalk l. Kolkalksten (T. kohlenkalk, E. carboniferous limestone, mountain limestone), geol., kallas den stundom dolomitiske kalksten, som utgör stenkolsformationens undre del och vanligen saknar stenkolslager. Enligt hvad de i densamma ymnigt inneslutna lemningarna af snäckor, musslor, koraller m. m. utvisa, är den en ren hafsbildning, i motsats till stenkolsformationens öfre, kolförande afdelning (den s. k. kolsandstenen). Bergkalken är utvecklad i synnerhet i Belgien, Irland, Wales, Ryssland och Nord-Amerika; han uppnår ej sällan en mäktighet af 290--580 m. (1,000--2,000 f.). Se vidare Stenkolsformationen. E. E.