Bern-alperna kallas en stor afdelning af de schweiziske alperna. De tillhöra helt och hållet kantonen Bern och omfatta en såväl på naturskönhet som på geologiskt intressanta punkter särdeles rik trakt, Berner-Oberland. Man torde utan fruktan för misstag kunna påstå, att detta land är den för turister mest lämplige och af dem äfven mest besökte delen af det schweiziska alpområdet. Dess majestätiske alptoppar Finsteraarhorn, Jungfrau, Mönch, Schreckhorn, Wetterhorn, Lauteraarhorn m. fl., dess oöfverskådliga snöfält och glacierer erbjuda en på samma gång upplyftande och förintande anblick.
På Finsteraarhorn taga Finsteraargletschern, Unteraargletschern och Oberaargletschern sin början, och de sträcka sig österut fram emot trakten af Grimselpasset. Från Jungfrau utlöpa Aletschgletschern åt s. och Kandergletschern åt s. v. Från Wetterhorn, Schreckhorn och Lauteraarhorn "nedflyta" Öfre och Undre Grindelwaldgletscherna, Rosenlauigletschern, Gauligletschern och Lauteraargletschern.
De ofvannämnde höge alptopparna utgöras till störste delen af kristalliniskt skiffriga bergarter, men i de vestre något lägre delarna af Berner-Oberland består berggrunden af till jura-, krit- och tertiär-formationerna hörande bergarter. Alpernas toppar äro ständigt snötäckta; deras sidosluttningar äro, der icke snö och glacierer dölja dem, öfvertäckta med stora stenblock samt grus och stenar, hvilka dels äro uppkomna genom de öfre bergspetsarnas vittring och söndersprängning till följd af köldens och vattnets inverkan, dels utgöra lemningar efter moränmassor, som kringspridts under tidrymder, då glaciererna hade, äfven inom Alperna, en mycket större utbredning, än hvad nu är händelsen. Äfven i dalarna träffas ofta lemningar af en sådan glacierernas forna verksamhet, nämligen krosstensgrus (morängrus) och en mängd flyttblock, hvarigenom landskapet ofta (såsom i Haslidalen) får en förvånande likhet med vissa skogbevuxna trakter inom Skandinavien. E. E.