Besant

Besant [bä'sönt]. 1. Sir Walter B., engelsk romanförfattare, f. 1838 i Portsmouth, idkade med utmärkelse matematiska studier vid Cambridges universitet och var i sex år lärare vid Royal college å Mauritius, men lemnade omkr. 1867 af helsoskäl denna befattning och är sedan dess bosatt i Hampstead Heath invid London. Han var länge sekreterare i stifteisen för Palestinas utforskande och ombesörjde dess 21-års-berättelse (1886), skref tillsammans med E. H. Palmer Jerusalem, the city of Herod and Saladin (1871; ny uppl. 1888) och utgaf från 1881 »The survey of western Palestine». Han uppträdde äfven i början som literaturhistoriker och författade Studies in early french poetry (1868), The french humorists from 12:th to 19:th century (1873) samt Rabelais (1877) m. fl. biografiska karaktersbilder, lemnade bidrag till en mängd tidskrifter och var medutgifvare af »New Plutarch». B. hade tidigt förvärfvat sig mångsidig kännedom om olika folkklassers och i synnerhet de fattigares lif, något som kom hans romanskriftställeri till godo. Han ingick 1871 författarebolag med James Rice (död 1882), men större anparten af deras samskrifna berättelser härrör dock från B. Här må nämnas The golden butterfty (1871; »Guldfjäriln», 1883), Ready money Mortiboy (1872; »Rike Mortiboy», 1884) och The son of Vulcan (1876). De skrefvo äfven några teaterpjeser i bolag. Ensam fortsatte B. med mycken framgång att författa romaner, bl. a. den fantastisk-humoristiska The revolt of man (1882), All sorts and conditions of men (s. å,; »Folkets palats», 1886, i »Aftonbladets» följetong), hvilken bok gaf idén och impulsen till byggande af Folkets palats (se d. o. Suppl.) i London och annanstädes, vidare All in a garden fair (1883), Dorothy Forster (1884; med ämne från Jakobiternas restaurationsförsök), The children of Gibeon (1886; »De fattigaste i London», 1888), en af hans bästa romaner, For faith and freedom (1888), Armorel of Lyonnesse (1890; »Armorel. En nutidsroman», 1891) The demoniac (1890; »Dämonen», 1892) och Beyond the dreams of avarice (1895). B. har varit ordförande i engelska författareföreningens verkställande utskott och utgifver tidskriften »The author», ett organ för skriftställarnas intressen. Han upphöjdes 1895 af drottning Viktoria i adligt stånd. — 2. Annie B., född Wood, engelsk qvinlig agitator på det socialpolitiska och det religiösa området, svägerska till den föregående, föddes af irländska föräldrar i London d. 1 Okt. 1847 och tillbragte sin ungdom i Harrow. Djupt religiöst anlagd och uppfostrad i anglikansk ortodoxi, vardt hon en hängifven troende och deltog ifrigt i de väckelsegudstjenster, som kommo i bruk i England vid midten af 1860-talet. Hon trädde 1867 i äktenskap med en ung prest Frank B., men makarnas sympatier drogo åt olika håll, i det att mannen var konservativ och höll strängt på det konventionella, medan hon svärmade för liberalism och »home rule». Växande religiösa tvifvel förde henne efter en våldsam själskris öfver till rationalismen; hon utträdde ur statskyrkan och blef 1873 lagligen skild från sin man. 1874 inträdde hon som medarbeterska i den bekanta ateistiske fritänkaren Ch. Bradlaughs veckoskrift »The national reformer» och höll föredrag i det frireligiösa National secular society. Hon rycktes äfven med i den ny-malthusianska rörelsen, och drifven af medkänsla för de fattigaste klassernas elände tvekade hon ej att i grund pejla det för hela hennes väsende motbjudande ämnet samt förordade preventiva medel i The law of population (1877, ny uppl. 1882; »Lagen för folkökningen», 1881) och den hufvudsakligen af en läkare författade skriften »Fruits of philosophy», för hvilken hon 1877 jämte Bradlaugh domfälldes, men frikändes i högre rätt. På en senare ståndpunkt har hon återkallat dessa teorier. Fru B. utvecklade under flere år en förvånande literär verksamhet i mycket olikartade ämnen, men sysslade hälst med nationalekonomiska ämnen och fördes deraf i armarna på socialismen (1883), hvilket steg medförde en brytning med de liberala vännerna samt en ny storm af förkättring. Hon valdes emellertid till medlem af öfverstyrelsen för ett stort folkskoledistrikt i östra London och förde i det offentliga oförtrutet de vanlottade folkklassernas talan. På längden otillfredsställd af den materialistiska verldsåskådningen, omfattade hon i stället 1889 med entusiasm teosofiens läror, som vida bättre motsvarade hennes själskraf. Hon ställde sin stora energi och uppöfvade vältalighet i den nya lärans tjenst och vardt efter fru Blavatsky 1891 ledarinna för denna rörelse i Vesterlandet. Under en rastlös verksamhet som föreläserska har hon i Storbritannien värfvat en mängd anhängare åt densamma. 1892 utsträckte fru B. färden till Nord-Amerika, der hon rönte en lysande framgång, och 1893 uppträdde hon å det stora allmänna religionsmötet i sammanhang med Chicago-utställningen. Derefter företog hon en förkunnelsefärd genom Indien, hvars hinduiska och buddhistiska befolkning öfverallt hyllade henne med stora hedersbetygelser; hennes föredrag gåfvo der en kraftig impuls åt den gryende nationella rörelsen samt intresset för den gamla inhemska filosofien och religionen. År 1894 höll fru B. föredrag i Stockholm. Under sina mellan ytterligheter svängande utvecklingsskeden har fru B. städse ådagalagt en modig sanningshåg, sjelfuppofrring och varm medkänsla för de förtryckta. Hennes sjelfbiografi bär titeln Trough storm to peace (1893; »Utkast till en sjelfbiografi», 1894).