Bessarion, en af den grekiska medeltidskyrkans kunskapsrikaste teologer, föddes 1395 i Trapezunt och hette egentligen Johannes eller Basilius. Namnet Bessarion tog han sig sjelf efter en egyptisk anakoret, hvars lif han tecknade. Efter att hafva gjort grundliga filosofiska och teologiska studier, utsågs han 1437 till ärkebiskop i Nicaea och bevistade i denne egenskap kyrkomötena i Ferrara och Florens 1438--39. På dessa möten utvecklade han en liflig verksamhet för åvägabringandet af en förening emellan den grekiska och den romerska kyrkan, hvilket också lyckades honom, ehuru föreningen icke blef af lång varaktighet. För denna sin vänliga stämning mot Rom lönades han med kardinaisvärdigheten, sedan han sjelf öfvergått till den romersk-katolska kyrkan, utan att derför någonsin öfvergifva sin kärlek till den kyrka, i hvars sköte han uppvuxit. Sin återstående lefnad tillbragte han
mest i Rom, der han samlade omkring sig en krets af utmärkta italienska lärde, hvilka han sökte införa i kännedomen om grekernas vetenskapliga skatter. Han var äfven påflig legat, först i Bologna och sedan i Venezia, samt tvänne gånger nära att blifva påfve. Död 1472. J. H. B.