Beväring. Ehuru den allmänna värnplikten. (se Värnpligt) här i Sverige ständigt varit gällande såväl i lagen som i det allmänna medvetandet, funnos dock egentligen ej före 1812 några bestämda former, efter hvilka hon skulle tillämpas. Men vid nämnda års riksdag beslöts införandet af den nu gällande beväringsinrättningen, och det manskap, beväringen, som kan anskaffas genom densamma, fick till ändamål att i krigstid utgöra arméns förstärknings- och ersättningstrupper. Enligt beväringslagen är hvarje yngling mellan 20 och 25 år, såsom tillhörande det allmänna beväringsmanskapet, skyldig att bära vapen till landets försvar. Befriade derifrån äro de, som af lyte, sjukdom eller svaghet äro oförmögna till krigstjenst, samt i allmän tjenst anställda personer, hvilka kongl. maj:t finner skäl att fritaga, m. fl. Beväringsskyldigheten räknas från slutet af det år, under hvilket ynglingen fyller 20 år. Sedan 1872 kan ingen undandraga sig denna skyldighet, vare sig genom att erlägga penningar eller genom att sätta annan karl i sitt ställe. -- Beväringen ar indelad i 5 årsklasser, af hvilka de två förste öfvas 15 dagar hvarje år. Medlem af frivillig skarpskytteförening kan dock i vissa fall befrias från det första årets öfningar. När landets försvar det kräfver, kunna en eller flere klasser uppbådas, antingen öfver hela landet eller i delar af detsamma. -- Under beväringens öfningar bekostar staten beklädnad, beväpning och nödig utredning äfvensom aflöning och underhåll. Under den tid beväringen är sammandragen, stå ynglingarna under krigslagarna, men annars under allmän lag. -- Beväringen är fördelad i särskilda områden, af hvilka hvart och ett antingen
tillhör något af de i eller nära samma område förlagda indelta eller värfvade regementena eller tills vidare utgör en särskild kår under eget befäl. Till artilleri- och kavalleri-beväring utväljes på vissa områden ett mindre antal ynglingar för hvarje artilleri- och kavalleri-regemente. -- Hvarje yngling skall året efter det, då han fyllt 20 år, inställa sig vid s. k. beväringsmönstring, som vanligen hålles häradsvis hvarje år i April månad inför landshöfdingen och chefen för det regemente, som häradets beväring tillhör. Dervid antingen godkännes manskapet och införes i rullorna, eller ställes det för svaghet och sjuklighet på förbättring, då det å nyo skall infinna sig vid nästa års mönstring, eller ock kasseras det. -- Beväringen indelas i landtbeväring och sjöbeväring. Den senare, som är afsedd att tjenstgöra på flottan, har dock hittills blifvit vapenöfvad vid armén. 1:e klassens manskapsstyrka har på de senare åren i medeltal uppgått till omkr. 20,000 man, men som de följande årsklasserna undergå en ej obetydlig förminskning, kan man ej antaga hela beväringsstyrkan (alla 5 klasserna) i medeltal vara större än omkring 95,000 man, deraf omkr. 20,000 man sjöbeväring. Man har äfven sökt att ur det allmänna beväringsmanskapet bilda ett reservbefäl genom att förmå beväringsynglingar att qvarstanna i tjensten och underkasta sig längre tjenstgöring mot åtnjutande af vissa förmåner. Sådana ynglingar kallas beväringseliter, och dessa kunna befordras såväl till bevärings-korporaler som till bevärings-underofficerare. Dock har på detta satt ej något betydande antal reservbefäl kunnat anskaffas. W. G. B.