Beyle [bäl], Marie Henri, fransk författare, psevdonymen Stendahl, f. 1783, deltog i revolutionskrigen och dog 1842 som fransk konsul i Civita Vecchia. Hans första verk voro
Lettres sur Haydn (1815), Vie de Haydn, Mozart et Métastase (1817; ny uppl. 1854) och Vie de Rossini (1823; ny uppl. 1854). Det sistnämnda anses vara hans utmärktaste arbete. Af värde är också den intressanta skildringen Racine et Shakespeare (1823), som väckte stor förtjusning bland romantikerna. Reseskisserna Rome, Naples et Florence (1817; 3:dje uppl. 1826) och Promenades dans Rome (1829; nyaste uppl. 1873), äro bland de mest spirituella böcker, som blifvit skrifna om Italien. B:s roman Le rouge et le noir (1830; ny uppl. 1857) väckte stort uppseende, och i La chartreuse de Parme (1839; ny uppl. 1857) gifver han en fängslande bild af lifvet vid ett litet italienskt hof i början af 19:de årh. Hans Oeuvres complètes (1855--56) och Correspondance inédite (1857) utgåfvos af Prosper Mérimée. Den nyare franska kritiken sätter B. synnerligen högt som författare. Särskildt prisas hans qvickhet samt hans frihet från svulst och öfverdrifter. Dessa förtjenster fördunklas dock af hans cyniska verldsåskådning.