Pompignan

Pompignan [pångpinjå'ng], Jean Jacques Le Franc de, markis, fransk odediktare, f. 1709 i Montauban, vardt 1745 generaladvokat och chef för uppbördskammaren derstädes. Han egde goda literära insigter och en poetisk förmåga med allvarlig riktning. I sina dikter var han ojämn, ofta hvardaglig eller högtrafvande. Af underordnadt värde äro mestadels hans Epîtres morales, Poésies familières och Odes, långt bättre hans bibliska Poésies sacrées (1751; flere uppl.). Hans Ode sur la mort de J. B. Rousseau utgör en prydnad för sin tids vitterhet. P. invaldes 1759 i Franska akademien och höll ett om fåfänga vittnande inträdestal, i hvilket han brännmärkte encyklopedisterna, men desse svarade genom epigram, som bragte honom till tystnad. 1770 utgaf han sin öfvers. af Aischylos' tragedier, den tidigaste på franska. Han dog på sina gods i hemorten 1784. P:s Oeuvres complètes utgåfvos i 4 bd 1784, hans Oeuvres choisies i 2 bd 1800 (3:dje uppl. 1822).