Beza

Beza, Theodor (egentl. de Bèze), reformert teolog, f. 1519 i Vezelay (franska depart. Yonne), d. i Genève 1605, studerade i Orléans under den tyske filologen Melchior Volmar, som gjorde honom bekant med protestantismen, samt blef der juris licentiat 1539. Sedermera egnade han sig i Paris hufvudsakligen åt humanistiska studier samt utgaf en samling qvicka och eleganta, ehuru lättsinniga, latinska verser, för hvilkas författande han sedermera offentligen ursäktade sig. Ett hemligt giftermål och en svår sjukdom förde honom på allvarligare tankar, och han beslöt att öfvergå till den reformerta läran samt begaf sig derför till Genève 1548. Året derpå blef han professor i grekiska i Lausanne. B. vann i så hög grad sina trosbröders förtroende, att han af dem 1558 sändes till de tyske protestantiske furstarna för att utverka deras förord hos den franske konungen Henrik II till förmån för i Paris fängslade calvinister. 1559 blef han professor i teologi i Genève. På religionsmötet i Poissy 1561 försvarade han den reformerta läran med en grundlighet och en oförskräckthet, som tillvunno honom äfven motståndarnas aktning. 1562--63 följde han såsom fältprost de reformertes härar, men återinträdde 1563 i sina ämbeten i Genève, der han efter Calvins död 1564 valdes till president i konsistoriet. I 40 år stod han i spetsen för den reformerta kyrkan, vid hvars synoder han presiderade och hvars läror han nitiskt försvarade mot alla angrepp. Utom hans ungdomsdikter (1548) må bland hans arbeten nämnas en latinsk öfversättning af Nya testamentet (1556) och en öfversättning på fransk vers af psaltaren (1563). Hans samlade arbeten utgåfvos 1582.