Bidevind, sjöv. Ett fartyg säges segla bidevind eller ligga bidevind, då det seglar så nära vinden som möjligt, utan att seglen "lefva" (fladdra). Rårna skola då vara brassade bidevind, d. v. s. svängda långskepps så mycket som lä, vant och barduner medgifva (hvarvid de nedre rårna alltid brassas skarpare än de öfra), skoten skola vara anhalade och bolinerna uthalade. Ett rårtackladt fartyg anses kunna ligga 6 streck nära vinden, d. v. s. så, att kölen formerar omkr. 67 graders vinkel med vindens direktionslinie. Slätriggade fartyg (utan rår) ligga närmare, och vissa båtar ända till 4 1/2 streck nära vinden. Man kan icke föra så mycket segel, då fartyget seglar bidevind, som när det seglar fördevind, hvarför man, när det blåser friskt, alltid måste berga en del segel, innan man lägger upp bidevind. Jfr Afdrift o. Brass. -- Bidevindare eller Bidevindseglare kallas ett fartyg, då det seglar bidevind. R. N.
Nordisk familjebok · första upplagan
Bidevind
Ämne: Fartygs manövrar, navigation och sjörätt · Sjöväsende och sjömanskap
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 2 (1878), sp. 486 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗