Bill, landtbr., det flata, skärande jernet å undre delen af en plog (se d. o.). Bill kallas äfven den utplattade spetsen å tunga harfvars pinnar.
*1. Billberg, G. J. Hans Svensk botanik utgafs i 2 dlr 1812–19.
*2. Billbergh, J. P. af, föddes 1776.
3. Billbergh, Ture Arvid, ämbetsman, den föregåendes son, föddes i Stockholm d. 5 Aug. 1815, blef juris utriusque kandidat i Upsala 1839, tjänstgjorde i två år såsom biträde hos den berömde rättslärde häradshöfding J. G. Richert och egnade sig derefter åt rättegångsverken i Stockholm, förnämligast Svea hofrätt, der han 1845 befordrades till fiskal och 1850–80 innehade tjenst såsom advokatfiskal. B. antogs 1862 till sekreterare och ombudsman hos Serafimerordensgillet, och alltsedan 1877, då detta gilles befattning såsom öfverstyrelse för hospitalen i riket upphörde och öfverflyttades på Sundhetskollegium (Medicinalstyrelsen), har han derstädes tjenstgjort såsom sekreterare i hospitalsärenden. 1874–83 var B. utsedd till justitieombudsmannens efterträdare. Han var 1868–82 ledamot af direktionen för Civilstatens pensionsinrättning och fyller sedan 1880 motsvarande uppdrag vid Allmänna enke- och pupillkassan. På grund af sin duglighet och sitt personliga anseende har B. vidare beklädts med flere kommunala förtroendevärf, haft plats i direktioner och utsetts af regeringen till ledamot af åtskilliga komitéer.