Bill

Bill (af Lat. bulla, Med. Lat. äfven billa, sigill, sigillbehängd skrift), en i laga form uppsatt skrift (handling). Inom engelska och amerikanska parlaments- och rättsväsendet har detta ord en vidsträckt användning. Särskildt märkas: 1) Bill in parliament, ett i skrift affattadt lagförslag, som framlägges i ettdera af det engelska parlamentets båda "hus" och hvilket, sedan det antagits i dem båda och fått kunglig bekräftelse, blir lag (act of parliament). I denna betydelse motsvarar ordet således ungefär det svenska motion. En bill undergår vanligen tre s. k. "läsningar". Den första möter sällan några invändningar; vid den andra komma hufvudpunkterna under behandling, hvarpå billen antingen genast förkastas eller remitteras till en "komité". Denna är vanligen intet utskott, utan består af hela huset (huset "förvandlar sig till komité"), talmannens (speaker) plats intages af en särskildt utsedd chairman (ordförande), och diskussionen, som nu rör sig kring billens detaljer, är mera otvungen. När diskussionen är slut, upplöses "komitén", talmannen sätter sig åter i sin stol, och chairman föredrager nu billen, som vore huset okunnigt om diskussionens utgång. Huset kan, om det så vill, flere gånger remittera billen till utskott eller allmän komité. Har en bill hunnit till tredje läsningen antages han i de flesta fall utan opposition, hvarefter han öfversändes till det andra huset för att undergå en likadan behandling. Biller, som gått igenom i bägge husen, få alltid sanktion af regenten. En bill kallas private, om han rör enskilda personer och korporationer, och public, om han angår en allmän sak. -- 2) Bill of rights, egentl. sammanfattningen af de fri- och rättigheter, på hvilka ett folk yrkar, är namnet företrädesvis på den urkund, som uppsattes af den utomordentliga riksförsamling (the convention), som hölls under engelska revolutionen 1688--89. Urkunden innehåller en förklaring öfver anledningarna till revolutionen och Jakob II:s upphörande med regeringen; den uppräknar de fri- och rättigheter, på hvilka den kullkastade styrelsen våldfört sig och på hvilka det engelska folket gjorde anspråk, samt framhåller i synnerhet konungens oförmåga att upphäfva eller gifva dispens från lagarna; vidare är han en successions-ordning för det till tronen kallade oraniska huset (Vilhelm III och Maria), och slutligen stadgar han lydelsen af vissa eder. -- I Amerika inledas de särskilde staternas grundlagar mestadels med en "bill of rights". J. Th. W.