*Birgitta. Den 500:de årsdagen af B:s helgonkröning högtidlighölls d. 7 Okt 1891 inom hela den katolska kyrkan, och i Vadstena firades den med en s. k. stilla mässa af några och tjugo katoliker, som från olika land der sammankommit. Bland literatur, som såg dagen med anledning af jubileet, må nämnas »Lilla Birgitta-boken», som utgafs 1892 af H. Wieselgren, och hvars innehåll (bref, böner, uppenbarelser, berättelser om hennes kanonisation m. m.) med sin i ljustryck utförda textning och ornering är valdt ur arbeten från 1300-, 1400- och 1500-talen, vidare G. Binder: »Die heilige Birgitta von Schweden und ihr klosterorden» (1891), grefvinnan Vincent Ferrier de Flavigny: »Sainte-Brigitte de Suède. Sa vie, ses révélations et son oeuvre» (Paris 1892) och A. Brinckman: »Den hellige Birgitta» (Köpenh. 1893). Dessutom bör påpekas, att Bettina Ringseis skrifvit »Leben der heiligen Birgitta von Schweden nebst einigen nachrichten über die Birgittinenklöster» (Regensb. 1890), och att J. Kruse i »Meddel. fr. det literaturhistoriska seminariet i Lund» (1892), efter den enda befintliga handskriften (i Upsala bibliotek), utgifvit och kommenterat den måhända af Linköpingskaniken Ragvald Anundsson författade »Vita metrica S. Birgittae». Af Hammerichs bekanta arbete om B. utkom 1864 en svensk populär bearbetning i sammandrag af E. Risberg.
Ehuru B:s uppenbarelser (Lat. revelationes) af flere lärda kommissioner och tre påfvar under sista delen af 1300-talet förklarades stå i öfverensstämmelse med den ortodoxa läran och vara meddelade genom profetisk ingifvelse och andens nåd, uppstodo sedermera inom kyrkan starka tvifvelsmål om huruvida de voro grundade på gudomlig uppenbarelse, och kyrkomötet i Basel (1431–43) förklarade sig ej gilla dessa böckers titel eller innehåll, ansåg dem behöfva skriftlärde mäns förklaringar och rättelser, förbjöd deras spridning och predikande i deras dåvarande skick och dömde för ogiltiga birgittinmunkarnas påstående, att de förtjenade samma tro som evangelium. Men mötet förklarade sig med denna dom ej hafva afsett ett angrepp på B:s helighet, dyrkan eller kanonisation eller emot hennes orden. (Jfr härom C. Silfverstolpe: »Om kyrkans angrepp mot Revelationes Sanctae Birgittae», i Vitt. hist. o. ant. akad:s »Handl.». XII, 1895). Revelationernas redigering utgjorde föremål för H. Schücks inträdestal i Vitt. hist. o. ant. akad. 1894. — En utförlig redogörelse för de olika upplagorna och öfversättningarna af B:s skrifter samt för lefvernesbeskrifningar öfver henne har G. E. Klemming meddelat under titeln »Birgitta-literatur. Bibliografi» i Kongl. Bibliotekets handl. 1884.