Birkedal, Schöller Parelius Vilhelm, dansk prost och författare, född d. 7 Dec. 1809 på Ålebækgård å Möen, blef 1829 student, 1834 teol. kand., 1837 prest och 1849 sogneprest i Ryslinge på Fyen. Sedan 1863 var han ledamot af riksrådet, inom hvilket han
under och efter kriget 1804 uppträdde mycket skarpt emot regeringen. Bl. a. yttrade han, att Kristian IX, då han ej kunnat bevara Slesvig åt Danmark, hade bort lemna sin krona åt Karl XV. B. afskedades 1865 från ofvannämnda pastorsbeställning, emedan han i kyrkobönen bedt Gud "gifva kungen ett danskt hjerta, om det vore möjligt", men utvaldes genast af sina anhängare till prest för en i Ryslinge bildad "frimenighed", som der byggde en särskild kyrka ("Nasaret-kyrkan") och sedermera, i öfverensstämmelse med valförsamlingslagen af d. 15 Maj 1868, upptogs i danska folkkyrkan. Sedan 1870 har B. stått i spetsen för den fraktion af Grundtvigs äldre anhängare, som inlagt protest mot den "förenade vensterns" användning af Grundtvigs namn till förmån för politiska partisyften, och derigenom har han råkat i strid med en del af sin egen församling. B. är en af den grundtvigianska riktningens mest begåfvade och vältalige ledare -- måhända den, som trognast och djupast uppfattat mästarens tankar och syften. Han har riktat den danska literaturen med tvänne större postillor, Synd og nåde (1848--49, 5:te uppl. 1859) och Nådens sorg og sorgens nåde (1855--57), en autobiografisk diktcykel. En livsförelse (1863), många tillfällighetstal och broschyrer samt flere små band Folkelige foredrag. C. R.