Birkebenar

Birkebenar (Fornn. birkibeinar), politiskt parti under de inbördes krigen i Norge under medeltiden. Birkebenarna fingo sitt namn deraf att de -- som en längre tid måste uppehålla sig i ödemarkerna -- i brist på kläder lindade näfver om sina ben. Partiet stiftades 1174 af Eystein meyla, som emellertid dödades 1177 i en strid på Re vid Tönsberg. Derefter begåfvo sig birkebenarna till Värmland, der de togo Sverre Sigurdsson till konung. Under hans ledning tillväxte partiet hastigt; det visade sig snart i Uplanden, var 1178 i Tröndelagen och vann 1179 på Kalvskindet vid Nidaros (Trondhjem) en stor seger öfver jarlen Erling Skakke, heklungarnas begåfvade anförare. Året derpå vunno birkebenarna öfver dennes son, konung Magnus, en seger på Hevolden vid Nidaros. Under de följande åren vexlade krigslyckan. Ehuru birkebenarna 1181 segrade i det blodiga sjöslaget vid Nordnäs, invid Bergen, måste de likväl kort derefter uppgifva nämnde stad och draga sig till Tröndelagen. 1183 lyckades det emellertid Sverre att i Bergen öfverraska Magnus, hvilken derefter flydde till Danmark och, sedan han 1184 kommit tillbaka, fann sin död i sjöslaget vid Fimreite (i Sogn). Under de följande åren uppstodo allt jämt nya partier, som -- fastän utan framgång -- gjorde birkebenarna segern stridig: kuflungarna, som tillintetgjordes i Bergen 1188, varbälgarna, med hvilka det gick på samma sätt 1190, och öskäggerna, som besegrades i närheten af Bergen 1194. Efter denna sista seger lät Sverre kröna sig. Men redan 1395 uppstod det farligaste parti, som dittills bildat sig mot honom, nämligen baglerna (se d. o.). Den oafbrutna striden mellan dessa och birkebenarna fortsattes under den följande tiden (hvarunder Sverre dog, 1202), tills en förlikning ingicks 1208 och baglerna 1218 hyllade birkebenarnas konung, Håkon Håkonsson. Denne besegrade 1240 deri siste motkonungen, Skule Bårdsson, och gjorde dermed slut på de inbördes krigen. Y. N.