Birma (af innevånarna sjelfva kalladt Mranmas rike och fordom Avas rike), sjelfständig stat i Asien, på östra sidan af östra indiska halfön (19 1/2°--28 1/5° n. br.). Arealen är beräknad till 493,419 qv.-kilom. (8,961 qv.-mil). Den norre delen är uppfylld af vilda berg; längre mot söder blir landet mera mildt kuperadt, och vid vattendragens stränder utbreda sig stora alluvialslätter. Den förnämsta floden är Iravaddi, som genomflyter landet från norr till söder och bildar en stor handelsväg till Kina. Klimatet är i allmänhet helsosamt. Regntiden inträffar under Maj--September. Värmen är starkast under April--Maj. Jorden är bördig, synnerligast i dalarna och vid floderna, men nästan obrukad, utom i närheten af städerna. I norr odlas hufvudsakligen ris, i söder hirs. För öfrigt odlas hvete, sockerrör, tobak, indigo, bomull och te. Ek, teak och bambu förekomma i stor mängd. Guld fås ur flodbäddarna, och silfver ur grufvorna i landets östre del; dessutom finnes jern, tenn, koppar, bly, antimonium, bergolja och ädelstenar, synnerligast rubiner och safirer. Bergsbruket drifves emellertid illa och lamt. De husdjur, som förekomma, äro våra vanliga nötkreatur samt elefanter, hästar, bufflar och getter. Inga hundar finnas. Vilda djur förekomma i stor myckenhet, hufvudsakligen elefanter, flodhästar, tigrar och leoparder. Folkmängden anslås till omkr. 4 mill. personer, till störste delen birmaner, hvilka bo företrädesvis omkring Iravaddis mellersta lopp. I nedre B. lefva karener, i den norre delen af landet kakhyer och i den östre sjan (portugisernas lao), af hvilka endast en del är skattskyldig under den herskande stammen. Birmanerna tillhöra den indokinesiska rasen. Deras hudfärg ar mörk, men aldrig svart. Buddhismen är den herskande religionen. Industrien, som är högst obetydlig, omfattar hufvudsakligen siden- och bomullsvaror. Regeringen är despotisk; regenten kallas boa. -- Hufvudstad är sedan 1859 Mandalaj (de förre hufvudstäderna, Ava och Amarepura, äro förfallna).
B:s äldsta historia är höljd i mörker. Från 9:de till slutet af 13:de årh. var staden Pagun vid Iravaddi medelpunkten för ett blomstrande rike, som förföll vid slutet af 13:de årh. 1518 underkufvades birmanerna af peguanerna, men gjorde sig 1540 till herrar öfver sina besegrare. 1752 fingo dessa åter öfvermakten; men 1757 krossade Alompra, den nuvarande dynastiens grundläggare, Pegus välde och införlifvade med sitt rike nämnda land äfvensom flere närgränsande provinser. När en af hans ättlingar, Fadsjidau, 1824 eröfrat Assam, förklarade England B. krig. Birmanerna blefvo slagna och måste genom freden i Jandabu (1826) till Ostindiska kompaniet afträda de vid kusten belägna provinserna Arakan och Tenasserim. Till följd af våldsamheter mot britiska köpmän i staden Rangun öppnade England i början af ̀ʒ①Ⓕ1850-talet å nyo fientligheter mot B., hvilket 1852 måste till nämnda kompani afstå sin återstående kustprovins, Pegu. Sedan 1862 bilda dessa tre provinser (Arakan, Tenasserim och Pegu) en under lokal administration stående britisk-ostindisk besittning, hvars officiella namn är Britiska Birma (Burmah). Besittningen har omkring 2 1/2 mill. innev, på ett ytområde af 258,075 qv.-kilom. (4,650 qv.-mil).