Bläckfisk,Sepia officinalis L., zool., är namnet på ett till kl. Cephalopoda och ordn. Dibranchiatae (tvågälar) hörande blötdjur, som utmärker sig genorn sina tio kring munnen ställda, på insidan med sugskålar
försedda, fångarmar, af hvilka två äro längre än de öfriga, Bläckfisken, som uppnår en storlek af nästan 1/2 m. (1,5 f.), förekommer i alla Europas haf, t. o. m. vid Skandinaviens vestra kust, men synnerligast i Medelhafvet. I likhet med öfriga tvågälade cefalopoder eger han ett egendomligt afsöndringsorgan, den s. k. bläcksäcken, hvilken genom en utföringsgång mynnar ut i mantelhålan nära intill eller i sjelfva ändtarmen och, då djuret är i fara, afsöndrar en vätska, som färgar det omgifvande vattnet mörkt. Det är denna vätska, som under benämningen sepia allmänt begagnas såsom
målarefärg. Bläckfiskens skal är ett inre, beläget i mantelns ryggsida. Det säljes på apoteken under namnet os sepiae och användes numera endast såsom tand- och polérpulver; fordom nyttjades det äfven för medicinska ändamål. -- Af slägtet Sepia äro 30 lefvande och 5 utdöda arter kända. A. Sg.