Bladskelett. 1. Bot. Sammanfattningen af de i bladets inre befintliga trådlika, fastare organen, de s. k. nerverna (se Blad). Bladskelettets
beskaffenhet är karakteristisk icke allenast för arter och slägten, utan äfven -- och i främsta rummet -- för ett par af växtrikets stora hufvudgrupper: dikotyledoner och monokotyledoner. Hos de förre inträda i bladskifvan en eller några få starkare nerver, hufvudnerver, hvilka sedermera upprepade gånger förgrena sig i allt svagare s. k. binerver. Hos monokotyledonerna deremot inträda i bladskifvan många, jämförelsevis svaga nerver, hvilka fortlöpa nästan parallelt med hvarandra och utsända få eller inga grenar. Ett bladskelett af det förra slaget plägar benämnas grenigt nervigt, ett af det senare enkelt nervigt. Af grenigt nerviga bladskelett urskiljer man tvänne slag: fjädernerviga och handnerviga, de förra försedda med en enda hufvudnerv, de senare med flere. Fjädernerviga bladskelett äro de allmännast förekommande. Vi finna dem hos alla våra fruktträd och hos almar, ekar, bokar, pilar m. fl. Deremot ega bl. a. lönnar och hästkastanjer samt vinbärs- och krusbärs-buskar handnerviga bladskelett. V. W.
2. Paleont. Vid studium af de fossila växterna är kännedomen om bladskelett särdeles vigtig, emedan bladen oftast äro de enda organ, som blifvit bevarade, och derför att nerveringen (bladskelettet) hos olika grupper och slägten är mera utmärkande än bladens yttre form, hvilken kan vara nästan densamma hos olika växter. Dock gifvas äfven i hänseende till nerveringen undantag, hvarför det också är nödvändigt att aktgifva på bladens konsistens och förekomsten af öfriga organ, som för bestämningen kunna lemna upplysning. Med afseende derpå hafva tvänne skolor sökt göra sig gällande. Den ena, representerad af Göppert och Ettingshausen, ville grunda bestämningar af de fossila bladen ensamt på nerveringen och bragtes derigenom t. o. m. att hänföra de fleste af stenkolsperiodens ormbunkar till än i dag lefvande slägten -- en åtgärd, hvars orimlighet bort kunna inses a priori och hvars ohållbarhet visar sig äfven deraf, att man funnit fertila exemplar. Enligt den andra skolan, hvilkens åsigter numera äro allmänt gällande och som grundlades af Ad. Brongniart, äro de bestämningar, som uteslutande grundas på nerveringen, till stor del att betrakta som artificiella och derför helt provisoriska, hvilket gäller i synnerhet om de äldre formationernas fossila blad. A. G. N.