Blåhaken, Luscinia suecica, zool., en af våra vackraste och utmärktaste sångfoglar, samslägting med näktergalen, har sitt namn af den vackra blåa färg, som pryder framsidan af hannens hals, från hakan ned till bröstet, och som i midten innesluter en röd fläck. Hans latinska namn betyder "den svenske näktergalen". Sitt egentliga hemland har blåhaken i fjälltrakterna och i höga norden: från Lappland och norra Finland, längs fjällen, ned till Dovre i Norge och Jämtland i Sverige. Der lefver han i sin högtidsdrägt och bygger sitt bo, hvilket han gömmer väl, hälst i busksnår, i närheten af vatten. Båda makarna hjelpas åt att under fjorton dagar rufva de 5--7 blekt grönblåa äggen. Sin föda, som består af insekter, deras larver och puppor samt maskar, söker blåhaken i synnerhet vid vatten och på fuktiga ställen. I de ödsliga trakter, der han så lefver sitt sommarlif, klingar hans sång med uppfriskande kraft, om den ock i skönhet ej tål jämförelse med näktergalens. "Det mest utmärkande deruti är ett surrande läte, blandadt med klarare, klocklika toner, nästan såsom af en lira". Vid höstens inbrott drager blåhaken till sin vinterbostad i det sydligaste Europa eller norra Afrika. Under denna flyttning träffas han ibland i södra Sverige, ehuru han i allmänhet vet att väl gömma sig. Hannens färg har då förändrats till likhet med honans; haka och strupe äro då hvita, och af den himmelsblå fläcken återstår endast ett band nedtill på bröstet. Der bakom ligger då ett svart tvärband, och bakom detta ett rödbrunt. Honan har intet rödbrunt tvärband. F. A. S.
Nordisk familjebok · första upplagan
Blåhaken
Ämne: Fågelfamiljer, fågelsläkten och fågelarter · Djurriket (zoologi, husdjur och djursläkten)
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 2 (1878), sp. 735 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗