Blake [bläk], William, engelsk skald, målare och kopparstickare, f. 1757, var redan i barndomen andeskådare och blef framdeles en af sin tids mest originella och excentriska personligheter. Af de fleste ansågs han som halftokig, andra (Flaxman, Füssli m. fl.) skattade hans begåfning och verksamhet mycket högt. Hans dikter, hvilka han sjelf illustrerade med gravyrer, innehålla visserligen många poetiska skönheter, men förråda derjämte en utsväfvande fantasi och öfverflöda af obegriplig mysticism. Bland dem må nämnas Songs of innocence (1787), The marriage of heaven and hell, Songs of experience (1794) samt "the prophetic books": The gates of paradise, The vision of the daughters of Albion, Jerusalem, Milton m. fl. För öfrigt må bland hans gravyrer framhållas illustrationerna till Youngs Night thoughts, Blairs The grave, Jobs bok och Divina commedia. Fattig och bortglömd, dog han i London 1828.