Bläs-and

Bläs-and, Anas penelope, zool. (se And), en af de änder, som i synnerhet i södra Sverige under vissa årstider äro föremål för en ifrig och inbringande jagt. Bläsanden har ungefär en ankas storlek -- hanen är 4,7 decim. (1,58 f.), honan 4,2 decim. (1,4 f.) lång -- och en om spjut-anden, eller krickan påminnande färgteckning, men igenkännes säkrast på sitt jämförelsevis korta näbb. Hon har fått sitt namn af färgen på hannens panna, som om våren är hvit. Sommaren tillbringar bläsanden merendels i höga norden, der hon häckar vid färskvattnens stränder; men äfven i södra Sverige, der ett och annat par qvarglömmer sig, träffas hon häckande med 6--9 gulaktigt hvita ägg. På hösten förekommer hon allmänt vid våra södra kuster och qvardröjer der, ofta i sällskap med gräsanden, tills isen lägger sig. Sin vinter tillbringar hon vid insjöar i Tyskland, Schweiz, Frankrike och Holland; men tidigt om våren, vanligen i första hälften af April, kommer hon åter till södra Sverige, på sin flyttning till häckplatserna. Under dessa flyttningstider, i synnerhet om hösten, skjutas många bläsänder i flock, mest när de gå i land för att äta. Deras kött och fjäder äro förträffliga. Bland skyttar är bläsanden känd äfven under namnet brun-nacke. Hennes tyska namn, "pfeif-ente", betyder pip-anka -- en benämning, som hon fått för det skarpa, hvisslande ljud, hvilket hon i synnerhet under flygten låter höra. F. A. S.