Blindrå, sjöv., en rå (rundhult, a), som medelst den s. k. sadeln (en tågstropp) fordom hängdes horisontalt under bogsprötet, straxt utanför fockstaget (b). Till denna rå var fäst ett fyrkantigt segel (h), kalladt blinda, stundom waterblinda, underblinda eller storeblinda. Blindans ref gingo i kryss från de öfre hörnen och snedt öfver seglet. När blindan skulle föras bidevind, intogs det ref, som gick från lä hörn, hvarefter vid lovarts skothorn fästes en tyngd och lä brass (triss) halades, till dess seglets underkant blef ungefär horisontal. Derigenom fick seglet utseende af ett gaffelsegel eller mellanstagsegel, men var det oaktadt ganska svårt att föra bidevind. För att råns ställning skulle kunna förändras, nyttjades tåg, som kallades blinde-brassar eller blinde-trissor (c) och blinde-toppläntor (d). De förra leddes vanligtvis genom block å fockstaget, derefter
genom block å märsens underkant och ned i däck. Bruket af ett dylikt segel under bogsprötet var mycket gammalt och upphörde ej förrän på 1830-talet. Efter denna tid nyttjade man blindrån
uteslutande för att dermed sprida klyfvare- och jagarebomsgajarna, hvarigenom dessa tåg bättre stöttade klyfvarebommen sidovägen. Blindrån utbyttes dock snart dels mot de s. k. "klyfvareboms-däverterna" (äfven kallade "viskertar"), tvänne bommar, hvilka med sina inre klykformade ändar stödja mot bogsprötet, straxt innanför esselhufvudet, dels mot de på kranbalkarna sittande "gajdäverterna", jernarmar med klykor. Stundom begagnas för detta ändamål backspir (se Back).
Under tiden från slutet af 1500-talet till fram på 1700-talet brukades på större fartyg (skepp) den s. k. bovenblinde-masten (e), hvilken stod lodrätt på bogsprötets ytterste ände, der en mastkorg hade sin plats. På denne mast löpte bovenblinde-rån (f) med sitt segel (g), kalladt bovenblindan eller skufblindan, hvilket äfven var fyrkantigt och skotades (utspriddes) till blindråns ändar. Masten stöttades sidovägen genom vanten (i) och bakifrån genom bakstaget (k). På masttoppen hissades en flagg, som kallades gäckengösen (l). När i början af 1700-talet bogsprötet delades i tvänne delar, derigenom att det försågs med en särskild bom, kallad utliggare- eller klyfvarebom, borttogs bovenblinde-masten, och dess rå flyttades i stället ned under klyfvarebommen, straxt utanför bogsprötets esselhufvud. När seglet nu tillsattes, halades det medelst s. k. uthalare ut till klyfvarbommens ände, hvarvid racken (en omkring bommen sittande tågring, i hvilken rån hängde) löpte på bommen; seglet skotades liksom förut till blindrån. Skufblindan upphörde att begagnas i början af 1800-talet, eller något före blindan. Då bovenblinde-masten borttogs, ditsattes i stället en liten flaggstång, kallad gösstake, på hvilken man hissar gösen, en flagg, som numera i Sverige utgöres af unionstecknet. R. N.
