Blixthjul

Blixthjul, fys., har man kallat det äldsta slaget af "strömafbrytare" eller reotom, d. v. s. den apparat, som har till ändamål att på mycket korta mellantider vexelvis sluta och öppna en elektrisk ström. Blixthjulet utgöres af en i periferien med tänder försedd kopparskifva, på hvilken mellanrummen mellan tänderna vanligen äro fyllda med något isolerande ämne (elfenben e. d.). På blixthjulets periferi släpar en metallfjäder, hvilken vid skifvans kringvridning träffar än tänderna, än de isolerande mellanrummen. Strömmen, som är ledd genom kopparskifvan och metallfjädern, är följaktligen sluten, så ofta fjädern träffar en tand, men afbruten, när hon träffar ett mellanrum. Apparaten nyttjas sällan numera, sedan man uppfunnit sjelfverkande reotomer (i hvilka den elektriske strömmen sjelf sätter apparaten i rörelse). Sådana äro "Neeffske hammaren" eller "Wagnerske hammaren" och "Foucaultska afbrytningsapparaten". Reotomer användas hufvudsakligen vid induktionsapparater, der den elektriske hufvudströmmen bör underkastas täta afbrott, på det att den deraf uppväckte induktionsströmmen må blifva intensiv och kunna utöfva kraftiga verkningar. R. R.