Block, obearbetadt stycke af trä, sten eller metall (sågblock, marmorblock, tennblock o. s. v.).
1. Geol. Se Erratiskt block.
2. Skeppsb. Kortare stycken af balkar eller timmer. Sådana nyttjas till aflöpningsblock (se Aflöpning) och kölblock (stapelblock). De senare äro placerade under kölen, på omkring 1,4 m. (5 f.) afstånd från hvarandra och uppbära hela fartyget, när detta står på stapel eller i docka. Ett köl- eller stapelblock utgöres af två eller flere ofvanpå hvarandra liggande block. Af dessa kallas de understa för fasta block, det öfversta deremot klyfblock, emedan man förr sönderklyfde och borttog detsamma straxt innan fartyget gick af stapeln. (Numera brukar man i stället kila upp fartyget så mycket, att de öfre blocken och sidostöttorna kunna borttagas.) Kantringsblock kallas de på kant, mellan kölen och bädden ställda plankstycken, hvilka, sedan man borttagit så många af kölblocken, att de återstående ej hafva nog kraft att uppbära fartyget, tjena att hindra dettas nedsjunkning i släden. Vid fartygets rörelse böra de stjelpa omkull (kantra) och äro för detta ändamål afrundade på de kanter, som glida emot både upptill och nedtill. Jfr Bädd. R. N.
3. Sjöv. En mekanisk inrättning, bestående af en eller flere trissor. som äro rörliga omkring en axel, hvars ändar hvila i tvänne sidostycken. Tvä sådana utgöra i förening med sin löpare (a, tåg) en hissinrättning (s. k. talja, gina), genom hvilken kraften att lyfta eller flytta tyngder o. d. mångfaldigas, allt efter antalet af de skifvor (trissor), på hvilka tåget löper. Ett block består af flere olika delar. Blockhuset, den yttre, omgifvande delen, är vanligtvis af trä (ask eller alm), men kan äfven vara af jern eller metall. Det är af oval eller rund form och har för skifvan en genomskärning, kallad skifgattsöppning. Rundt omkring blocket går blockstroppen, som är enkel (b) eller dubbel (c) och kan vara af tågvirke, jern eller jerntross. På det stroppen ej skall krängas af, finnas i blockhuset, vid kanterna, urskölpningar, kallade kipar, i hvilka han har sin plats; omkring båda stropp-parterna lägges derjämte en s. k. bensel (d). I stroppens ene ände sitter en hake (e), stjert (f) e. d., tjenande att fästa blocket der det skall begagnas. På jernblock är denne hake vanligtvis rörlig och kan vridas rundt omkring, hvarför ett sådant block kallas lekare-block. I andre änden af stroppen sitter vanligtvis en liten stropp, kallad hundsvott (g), hvaruti den fasta parten af löparen (a) fästes. I skifgattsöppningen emellan blockhusets sidostycken insättas blockskifvorna (af pockenholz, jern eller metall), hvilka, då de äro flere, icke sitta omedelbart intill hvarandra, utan skiljas genom
mellanväggar. I skifvorna och blockhusets sidostycken finnas hål, genom hvilka nageln (h, af hagtorn eller jern) går. Då skifvorna äro af trä, förses hålen med bussningår af jern eller
metall. Ett blocks storlek angifves efter skifgattsöppningens längd i tumtal; så t. ex. kallas ett tvåskifve-block, som är 8 tum i skifgattet och begagnas till brassblock, för ett "dubbelt 8-tums brassblock". Blocken kunna vara: enkla (i), dubbla (k), treskifveblock (l), kastblock eller kipblock (m), fiolblock (n), syskonblock eller gårdingsblock (o) m. fl. Jfr Blocktyg, Bussning, Gina och Tälja.
Block om block äfvensom tvåblock säges om en talja, då man halat så mycket, att blocken hafva kommit intill hvarandra och taljan måste "förfaras" (ena blocket flyttas). -- Skägg i block säges, då något annat tåg e. d. kommit i beknip inuti blocket, så att man ej kan hala. R. N.
4. Skogsv. En skog, för hvilken särskild hushållningsplan blifvit upprättad, kallas block eller skogsblock. Större skogar skiljas genom naturliga gränser eller medelst upphuggna skiljelinier (efter omständigheterna) i två eller flere block. C. A. T. B.
