Bogomiler (af Slav. bog, gud, och milui, förbarma dig), medlemmar af en dualistisk sekt, som under 12:te årh. uppkom i grekisk-katolska kyrkan och hade sitt stamhåll i Bulgarien. Bogomilerna ledo en svår förföljelse under Alexios Komnenos, som 1118 lät bränna deras öfverhufvud, Basilius, och kasta åtskilliga af dem i fängelse. Emellertid bibehöll sekten sig till slutet af 13:de årh. Enligt dess lära hade Gud tvenne söner, Satanael och Jesus, af hvilka den förre, som ursprungligen styrde himmelen, gjorde uppror mot Gud, fördrefs derför af honom och skapade verlden och menniskorna. Dessa fingo visserligen lifvet af Gud, men höllos i träldom af Satanael, ända tills Jesus nedsteg på jorden och störtade hans makt. Efter den tiden
kallas den onda principen satan. Bogomilerna fordrade sträng askes, föraktade korstecken och bilder samt förkastade sakramenten. I stället för dopet användes handpåläggning. Nattvarden ansågs för ett offer åt demonerna. Anhängarna af denna sekt, hvilkas namn föranledts af det bönesvärmeri, som utgjorde ett af dess utmärkande drag, antogo hela Nya testamentet, men af det gamla endast psalmerna och profeterna.