Böhmer

Böhmer, Eduard, tysk filolog, f. 1827 i Stettin, blef professor i romansk filologi vid universitetet i Halle 1868 och innehade 1872–79 samma lärostol i Strassburg. Han egnade sig från yngre år åt teologien och utgaf bl. a. Spinozas förut otryckta »Tractatus de Deo et homine» (1852), Über die Apokalypse (1855), skrifter af Juan de Valdes m. fl. spanska reformationsvänner (Spanish reformers etc., 2 bd, 1874–83) och en utläggning af Romare-brefvet (1886). Mera känd har dock B. gjort sig som romanist. På detta område har han skrifvit Über Dantes schrift De vulgari eloquentia (1868) och Über die provençalische poesie der gegenwart (1870) samt utgifvit Rolandssången (»Rencesval», 1872) och tidskriften »Romanische studien» (6 bd, 1871 o. följ., med värdefulla bidrag af honom sjelf). B:s ljudskrift för beteckning af det romanska uttalet har ganska allmänt antagits bland Tysklands romanister. På ett annat filologiskt fält uppträdde B. 1891 med sin edition af Pindaros' sicilianska oden (jämte prosaöfversättning).