Bondehär

Bondehär kallas vanligen den krigsstyrka, som under medeltiden uppsattes i Sverige på grund af allmän värnepligt. Redan under hednatiden deltog hvar man i landtvärnet, d. v. s. landets försvar, då deremot vid anfallsföretag, ledung, härfärd, endast så mycket folk uttogs, som för tillfället behöfdes. Dessa förhållanden qvarstodo under medeltiden. Bondehären utgjordes af krigsfolk utan någon ordentlig organisation och underhöll sig sjelf i krig. I Magnus Erikssons landslag af 1347 bestämdes, att bondehären icke skulle få föras utom landets gränser, hvilket uttryck unionskonungarna tydde såsom de förenade rikenas gränser. Bondehären förlorade från och med 14:de årh. sin betydelse och utträngdes från slagfälten först af ridderskapet och sedan af de värfvade trupperna. Han uträttade dock storverk under Engelbrekts och Gustaf Vasas ledning. Under den nyare tiden kom han allt mer i skuggan. Sista gången en svensk bondehär uppträdde på något verksamt sätt var under Karl XI:s krig. -- Jfr Landstorm. C. O. N.