Bönmalm

Bönmalm, geol., ärt- till nöt-stora, koncentriskt skåliga kulor af oren, gul eller brun, jernockra, mer eller mindre tätt inbäddade i och fast förenade af jernhaltig sand och lera. De bönmalmsförande lagren äro af tertiär ålder. De förekomma flerestädes i sydvestra Tyskland, företrädesvis i Kandern (Breisgau), samt i Tuttlingen och Frohnstätten (Würtemberg) äfvensom i tillgränsande delar af Frankrike och Schweiz, hvarest de merendels betäcka dalbottnarna eller utfylla ojämnheter och klyftor i den underliggande, till juraformationen hörande berggrunden. Detta slags malm nyttjas såsom jernmalm. E. E.