Bönhas

Bönhas l. Fuskare kallades fordom hvarje person, som utöfvade ett handtverk utan att tillhöra något skrå. Såväl bönhasen sjelf som den borgare, hvilken anlitade honom, straffades med böter. Efterspanande och gripande af bönhasar, bönhasjagter, skedde vanligen på anstiftan af något skrå, som ansåg sig förfördeladt. Sådan jagt förbjöds i Sverige 1820, hvarje skrå dock obetaget att, i händelse af intrång i yrket, i laga ordning utföra sin talan vid behörig domstol. -- Ordet bönhas -- hvilket sannolikt är bildadt af T. böhnhase (Lågt. bone, bön, loft, vindsrum, Nyhögt. bühne, och hase, hare) -- uppkom måhända deraf att fuskaren, af fruktan för förföljelse, måste "som en hare" hålla sig gömd på vindar o. d.