Bonsdorff, finsk slägt, omkr. midten af 1600-talet inflyttad från Lüneburg. En gren adlades 1819. Flere medlemmar hafva utmärkt sig i kyrkans, skolans eller statens tjenst. Fem hafva varit universitetsprofessorer. -- 1. Gabriel von B., finsk läkare, f. i Borgå 1762, blef 1779 student i Åbo, der han 1782 blef filosofie magister. Sina medicinska studier fortsatte han i Upsala. 1786 blef han "professor historiae naturalis et artis veterinariae", för hvilka ämnen en lärostol nyss förut blifvit inrättad. 1794 utbytte han denne plats mot professuren i anatomi och kirurgi. 1815 blef han ordförande i "Collegium medicum", och 1817 utnämndes han till arkiater (första gången denna värdighet bortgafs i Finland). Två år derefter upphöjdes han i finskt adligt stånd. Död 1831. -- 2. Johan B., den förres broder, språkforskare, f. i Borgå 1772, blef student 1788, filos. magister 1792, studerade sedan orientaliska språk i Upsala under Tingstadii ledning, blef docent i Åbo 1794 samt professor i orientaliska och grekiska språken 1807. Efter professurens delning (1811) blef han 1812 professor i grekiska. Han erhöll afsked som emeritus 1832 och dog 1840. I akademiska disputationer utgaf B. några ganska märkliga kritiska afhandlingar om bibliska ämnen. -- 3. Per Adolf von B., son till Gabriel von B., finsk kemist, f. 1791, vann den filosofiska graden 1815, blef docent i kemi 1816, adjunkt 1818 och professor 1823. Död 1839. Han hörde till Berzelii mest framstående elever. Bland hans arbeten må nämnas de i Sv. vetenskapsakademiens handlingar införda afhandlingarna Försök att bestämma sammansättningen af de mineralier, hvilka kristallisera i amfibolens form (1821) och Om atmosferiska luftens inverkan vid metallers oxidation (1836), hvilken senare af nämnda akademi belönades med Lindblomska guldmedaljen. B. var en bland de verksammaste stiftarna af Finska vetenskaps-societeten (1838). -- 4. Johan Gabriel von B., den förres broder, finsk kameralist, f. i Åbo 1795, vann den filosofiska graden derstädes 1815, blef juris doktor i Upsala 1818 och senatskamererare 1826. På begäran fick han afsked 1844. 1868 upphöjdes han i friherrligt stånd. Död 1873. B. utgaf 1833 Storfurstendömet Finlands kamerallagfarenhet, systematiskt framställd
-- ett verk, som trots enskilda brister varit och är en oumbärlig hjelpreda för alla kamerala tjenstemän i Finland. På det administrativa området utmärkte han sig mest genom sitt förslag till förenkling af jordeboksräntans beräkning, hvilket 1840 blef till sina allmänna grunder godkändt af senaten och från 1850 fick i sin helhet gällande kraft. Denna nya räntepersedelsättning förenklade väl skatteväsendet (derigenom att 4 persedlar fastställdes i stället för de äldre 30), men har i förening med ändrade prisförhållanden stegrat grundräntans värde med omkr. 50 %, hvarför en ny förvandling sedan längre tid varit under beredning. B. egnade sig med framgång äfven åt landthushållningen och deltog jemväl i det politiska lifvet. Han var likaledes känd som en i Finland oöfverträffad Bellmanssångare. 1868 blef han juris-jubeldoktor och 1869 jubel-magister. -- 5. Evert Julius B., son till Johan B., finsk universitetslärare, anatom, f. i Åbo 1810, blef student 1826, filos. magister 1832 samt med. och kirurg. doktor 1840. År 1846 utnämndes han till professor i anatomi och fysiologi i Helsingfors, och 1871 lemnade han som emeritus denna befattning. -- B. har i Finland utvecklat en kraftig och fruktbringande verksamhet för den moderna anatomien. Han införde dissektionsöfningar, grundlade ett anatomiskt och osteologiskt museum och gaf derigenom ett ökadt intresse åt de medicinska studierna. -- Bland hans många skrifter må nämnas Om det sympatiska nervsystemets förhållande till det cerebro-spinala och det s. k. hämmande nervsystemet (1865) och Anatomisk beskrifning af det gangliösa nervsystemet hos menniskan jämte anmärkningar öfver detta nervsystems fysiologiska verksamhet (1868). E. G. P., F. W.