Bonvicino

*Bonvicino. Kritiken har på de sista åren gjort sina tillägg i afseende på honom (t. ex. genom Lermoliev). Han föddes i Brescia 1498 och fick sin utbildning hufvudsakligast genom den store brescianaren Girolamo Romanino, må hända till och med utan inflytande från venezianerna. Brescia-målarnas berömda »silfverton», en klart skimrande, perlgrå färgstämning, hvars upphofsman Romanino var, utvecklades vidare till egendomlig skönhet af B. Utom några öfverlägsna porträtt, har han skapat endast andaktsbilder, hvilka till allra största delen återfinnas i Brescia och trakten der omkring, men onekligen höra till de yppersta i sin art både genom figurernas ädelhet och färgens egendomliga harmoni. Arten röjes hos honom redan 1521, då han som 23-årig yngling i S. Giovanni Evangelista i Brescia arbetade vid sidan af Romanino. Han håller sig uppe på höjden af skaparekraft till 1541, men derefter förlorar sig hans fina stämning, blir tyngre och i karnationen rödare. Hans verk finnas i Brescias kyrkor och samlingar, hvilka innesluta ungefär 50 stora målningar af honom. De förnämsta äro: Betlehemitiska barnamordet (i S. Giovanni Evangelista), Marias himmelsfärd (i SS. Nazaro e Celso), Madonnan med S. Klemens (i S. Clemente), S. Antonius' gloria (i S. Maria delle grazie) samt i stadens målningsgalleri Kristus i Emmaus. Utom Brescia finnes en och annan bild af honom dels i Italien, såsom i Venezias kyrkor, dels ock n. om Alperna, bland hvilka främst må nämnas den härliga s. k. S. Justina med enhörningen och den tillbedjande ädlingen vid sina fötter (i Wiens kejserliga galleri) samt Madonnan med kyrkofäderna (i Städelsches institut i Frankfurt a. M.). — Härtill komma hans porträtt, enkla och storartade i uppfattningen, hvilka ställa honom vid sidan af de störste porträttmålare i Italien under renaissancen. Han afled 1555. C. R. N.